
Ett lands medborgare kan ruineras på många sätt och löpande valutaförsvagningar tillhör de mer förrädiska och lömska.
Till skillnad från t.ex en chockhöjning av bensinskatten eller inkomstskatten märker man inte någon skillnad i plånboken från en dag till en annan. Även effekten av högre räntor kan avläsas tydligare och snabbare på kontobeskeden från banken.
Men valutaförsvagningar – dels slår de igenom i små steg (ett eller två öre en vecka, två eller tre öre nästa vecka osv), dels kommer de lite här o där (kaffet blir lite dyrare, importerad frukt samma liksom många sällanköpsvaror osv – valutaförsvagningen kan inte som höjd Bostadsränta avläsas tydligt och direkt på saldobeskedet från banken) och dels kommer de med fördröjning eftersom importföretag ofta har långa prisavtal och/eller har terminssäkrat sin valuta. Effekterna på den egna privatekonomin är helt enkelt svåra att läsa av för Svenne Banan. I alla fall tills han åker på semester utomlands.
Valutaförsvagningar fungerar ungefär som kokande grodor, man märker inte att det blir successivt varmare pga den långsamma, krypande och livsfarliga tillvänjningen. Förrän det är för sent och situationen är både förtvivlad och ohållbar.
Men ruinerade är vi på god väg att bli. Ett pedagogiskt exempel är den här artikeln från Avanza Bank. Den skrevs på hösten 2016, alltså för bara två och ett halvt år sedan, och redan här betecknades den svenska kronan som REKORDSVAG.
Bakgrunden till Avanzas bedömning ”REKORDSVAG” var att kronkursen på drygt två år gått från 6,30 till 8,91 mot US-dollarn och från 8,20 till 9,76 mot Euron. Igår, två och ett halvt år senare, noterade vi 9,54 mot US-dollarn och 10,62 mot Euron. Stora internationella banker pronosticerar ytterligare försämring och jag har sett termen ”junk currency” (skräpvaluta) användas om vår valuta på finansbolags hemsidor.
• Idag är vi alltså i ett läge när vi bara nostalgiskt kan drömma om den REKORDSVAGA kronan från 2016. Sug på den….
Stefan Ingves allt färre tillskyndare hävdar att det här är positivt för den viktiga svenska exportindustrin och att därigenom fler arbetstillfällen skapas och att staten får in mer skatteintäkter.
Vad man glömmer är att den svaga kronan innebär rea för utländska konkurrenter som vill köpa svenska företag och bli av med en konkurrent. Ett exempel är när Continental billigt köpte den stora däckfabriken i Gislaved i samband med finanskrisen på nittiotalet bara för att ceremonilöst lägga ned den några år senare och i ett slag gjorde 700 människor arbetslösa. Det finns många fler exempel.
Och om den ultrarekordsvaga kronan skulle innebära en sådan boost för Sveriges ekonomi, varför bedöms vi då ha en tillväxt i Europas bottenskikt och varför är då sossarna inte i närheten av att nå sitt mål om att vi ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020?
Dessutom tycker jag det är ovärdigt ett land som så ofta berömmer sig själva för att vara så moraliskt högtstående att konsekvent dumpa kronkursen för att prisa ut utländska konkurrenter och den vägen försöka exportera arbetslöshet istället för att ta tag i de strukturella problemen i den egna ekonomin.
Kronkursen är helt enkelt ett jätteproblem på många plan som är på väg att ruinera oss.
Vad vi ska göra? Visst kan vi höja räntan men konsekvenserna kommer att bli förödande för den generation som vant sig vid räntor på en dryg procent och ständigt ökande bostadspriser som ett normaltillstånd.
Det finns inga enkla och smärtfria lösningar. De underliggande strukturella problemen är alltför djupgående. Fplus uttryckte det så här igår: ”Tidigare prognosmissar har placerat Riksbanken i ett hörn. Valet står nu mellan en fortsatt kronförsvagning, en dopad ”zombiekonomi” eller att stänga av kranen i en vikande konjunktur”.
Delikata problem så vad göra?
Själv hade jag tillsatt en ny Lindbeck-kommission med de skarpaste hjärnorna i landet och kallat den Sanandaji-kommissionen.
Men vi lär väl istället göra som vi brukar när det gäller komplexa och intrikata samhällsproblem d.v.s leta upp någon skolkande grundskole-elev eller Henrik Schyffert för konsultation……och råden lär väl bli att endera gripas av panik eller konsumera mindre pizza och fanta.
FOTNOT: När pundet momentant sjönk några procent efter Brexit-folkomröstningen rapporterade SVT upphetsat om panik och kris. Den försvagningen var både vad gäller längd och omfattning inte i närheten av den svenska kronans kräftgång. Ändå ser jag inte att SVT nu skriker om panik och kris, är inte det lite märkligt?