Jag tror tyvärr att de negativa konsekvenserna av Centerpartiets chockbesked om gymnasieamnestin igår är långt större än de direkta kostnader som vi idag kan överblicka (även om de är nog så allvarliga I ett läge där I princip alla samhällsfunktioner går på knäna och skatteuttaget redan är ett av världens högsta).
Jag har känt allt intensivare under det senaste decenniet att den sista förtöjningen eller livlinan till förnuft, sans och professionalism I Sverige är den svenska samhällsstrukturen, förvaltningen och byråkratin. Grundbultarna i det samhällsbygge som skapades på den tiden som det satt vuxna och kompetenta människor I regeringen. Det som brukar kallas den svenska samhällsförvaltningen och brukade väcka beundran I omvärlden I den historiskt alltmer avlägsna tid när vårt namn flög ärat runt jorden istället för vanärat.
Skenade politikerna iväg I ogenomtänkt opportunism så fanns ändå ett system av myndigheter, råd, remissinstanser, direktiv, lagar, bestämmelser, reprimander, sanktioner, konstitution och juridik som ett slags skyddsnät mot att en politisk nyck I flygande fläng blev praktisk politik utan att professionella människor hunnit utvärdera konsekvenserna. Det fanns s.a.s ett antal grindvakter inbyggda I systemet vilket gjorde systemet trögrörligt men trögrörlighet är inte nödvändigtvis något entydigt negativt, ibland är det faktiskt både önskvärt och nödvändigt.
Tecknen på att något inte står rätt till inom den svenska samhällsförvaltningen har varit synliga länge. Förra året hade vi Transportstyrelseskandalen när det uppdagades att Rikets Säkerhet äventyrats på ett flagrant vis. Konsekvenserna för de direkt ansvariga blev I princip lite välbetald semester innan de var back in the saddle igen. Någon seriös utvärdering av hur det kunde hända och hur vi förhindrar att det händer igen har jag inte sett. Visst, några förlorade säkert den access till kritisk information som de aldrig skulle haft till att börja med. Men den stora bilden och systemfelen som möjliggjorde haveriet…..nada!
Men det här är ännu värre.
1. Migrationsverket sitter och jobbar med individuella asylprövningsärenden precis som de ska göra enligr gällande regler, direktiv och lagar. En del asylsökande får avslag för att migrationsverket bedömer att de saknar asylskäl. Det kan sedan efterprövas av migrationsdomstolar. Migrationsverket och migrationsdomstolen är systemets första grindvakt sim försöker se till att den opportunistiska öppna-hjärtan politikens konsekvenser blir så rimliga som möjligt.
2. De som avvisats av migrationsverket/migrationsdomstolen blir arga, de belägrar offentliga platser och skriker högljutt I media tillsammans med sina supportrar.
3. Politikerna får stora skälvan. De beslutar sig för att migrationsverkets seriösa individuella prövningar förstör stämningen på deras multikulturella party. Låt oss köra över dem och ge en kollektiv amnesti till alla. Flyktingskäl eller inte. Sansade röster protesterar och säger att det här strider mot gällande bestämmelser om asylrätt. Äsch….vi skriver ihop nya bestämmelser! Sagt och gjort.
4. Då träder samhällsförvaltningens andra grindvakt, Lagrådet, in I handlingen. I unikt starka ordalag sågar de det nya regelverksförslaget.
5. Politikerna säger ”Äsch, vilka torrbollar – vi kör ändå”.
Vad är då signalen och prejudikatet som politikerna skickar till samhällsförvaltningen.
• Ja, det måste ju för det första vara extremt demoraliserande för personalen på migrationsverket. Här har de suttit och slitit med individuella prövningar I enskilda fall och som stolta yrkesmän och yrkeskvinnor försökt fatta så bra beslut som möjligt. Och så kommer Fridolin, Lööf & Co och raderar deras arbete med ett penndrag med andemeningen ”Ert arbete är värdelöst. Vi vet bättre. Vi är politiker. Vi behöver inte sitta och bedöma enskilda fall. Vi kan snabbt bedöma om hela grupper med tusentals människor förtjänar uppehållstillstånd. Bow to your master!”
• Och lagrådet som använde så skarpa formuleringar de kunde för att inskärpa förslaget undermåliga juridiska kvalitet? Till dem säger Fridolin, Lööf & Co ”Era synpunkter struntar vi i. Vi har inget att lära av er. Vi vet bättre. Vi är politiker. Vi kan juridik bättre än er oavsett era kvalifikationer. Bow to your master!”
• Och till alla andra myndigheter, statstjänstemän och övriga inom samhällsförvaltningen är ju signalen: ”Det är bättre att ni försöker vara oss politiker till lags än att haka upp er på lagar och regler. Vi ser era synpunkter mest som kuriosa och ett spel för galleriet. I slutändan gör vi politiker ändå som vi vill. Vad vi uppskattar är följsamhet och inte invändningar. Undvik att lägga ned arbete på beslut som vi ändå river upp om vi inte gillar dem. Tänk på dina karriärmöjligheter och att du har en familj att försörja. Bow to your master!”
Det känns som om samhällsstrukturen och förvaltningen är I upplösning och att det sista skyddsnätet mot Fridolins och Lööfs opportunistiska nycker är borta. Och det känns ungefär som att gå på lina över Niagarafallet medan två hackspettar mumsar på linan I var sin ände.
Gud bevare Sverige.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 