Den svenska kronan fortsätter att dräneras på sitt värde. I veckan fick vi t.ex uppleva smäleken att en dansk krona numera betingar ett värde motsvarande 1,4 svensk krona. Det innebär att vår valuta blivit så svag att det numera t.o.m är lönsamt för våra danska vänner att handla sitt vin på det svenska Systembolaget, ett helt otänkbart scenario för några år sedan när Sundstrafikens klingande kassar färdades enkelriktat mot Sverige.
Och lika illa är det om man jämför med andra valutor. Redan 2015 tyckte SVD att kronkursen var alarmerande och talade om ”nya bottennivåer” när kronans värde mot Euron på några månader försämrades från 9,30 till 9,58. https://www.svd.se/svag-krona-gor-svenskarna-fattigare
Well they hadn’t seen nothing yet. Igår var kursen för en EURO hela 10,40! Konsekvenserna är så klart att vi blivit betydligt fattigare relativt andra länder vilket de som planerat utlandsresor i sommar snart kommer att bli varse. På sikt kommer ju också alla importerade varor att bli dyrare.
Att ett lands valuta blir svagare brukar ju vara förenat med en del fördelar som ibland anses uppväga nackdelarna. T.ex brukar det vara ett effektivt sätt att bekämpa arbetslöshet. Särskilt för ett så exportberoende land som Sverige eftersom det innebär att vi sänker priset på våra varor vilket snabbt brukar leda till ökad orderingång och fler jobb. Det brukar dock anses vara ett illojalt och osolidariskt sätt att konkurrera om man medvetet sänker värdet på sin valuta genom devalveringar (som Sverige gjorde förr) eller Riksbankspolitiken (som Sverige gör numera). T.ex drabbar det ju Finland vars viktiga skogsindustri konkurrerar med vår, man kan ju säga att vi exporterar vår arbetslöshet till Finland och dumpar våra problem på dem. (Att vi kunnat hålla på med vår devalveringspolitik så länge (en schweizerfranc var ungefär som en svensk krona på sextiotalet och är värd nästan nio nu) beror säkert på att vi är ett litet land. Hade t.ex Tyskland gjort som vi hade det säkert blivit ramaskrin.
Nåväl, eftersom valutakurs och arbetslöshet är kommunicerande kärl (försämras den ena parametern så förbättras den andra) så borde det ju, med kronans kräftgång, inte vara några problem för Stefan Löfven att innehålla sitt löfte om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.
Men……det verkar ju inte alls lyckas. Tvärtom! De flesta, även sossarna själva, verkar ha gett upp och enligt den här SMP-artikeln från februari har vi t.o.m rasat I EUS jobbliga, från tolfte plats (2014) till sjuttonde plats nu. http://www.smp.se/ledare/svikna-arbetsloften/
Trots att vi alltså dopar vår konkurrenskraft med allt högre doser kronförsvagande finanspolitik (typ negativ styrränta) så blir våra arbetslöshetssiffror alltså stadigt sämre relativt andra länder.
Hur mycket mer misslyckad kan en ekonomisk politik bli, hur är det ens möjligt och varför diskuteras inte detta fiasko mer?
Finansministern försöker avleda uppmärksamheten från misslyckandet genom att istället tala om att sysselsättningsgraden förbättras. Men att någon har ett arbete och att någon har en sysselsättning har inte alls samma nationalekonomiska betydelse. Att någon får ett jobb pga den vara eller tjänst som han/hon producerar efterfrågas och att någon är beredd att betala för den är en sak. Att någon får sysselsättning inte pga efterfrågan utan genom att staten står för en stor del av lönekostnaden är en helt annan sak.
Och hur är det möjligt? För det första skapar säkert den billiga kronan många jobb inom exportindustri, gränshandel m.m. Tyvärr räcker det inte till för att kompensera för de många nyanlända som vi behöver ett decennium på oss att integrera. Dessutom påverkas valutakursen av vad marknaden tror om framtiden. Och jag är inte säker på att de experter och proffs som är verksamma på den internationella finansmarknaden är lika övertygade som Karl-Petter Thorwaldsson om att svensk invandringspolitik kommer att leda till en ”superekonomi”. https://www.svd.se/lo-basen-flyktingar-kan-ge-sverige-super…
Och media gör glatt sorglösa reportage om hur gränshandeln ökar I Skåne. Och det är helt sant, det kan jag intyga. Man hör glada danskar allt oftare på Skånes restauranger och köpcentra och håller det på så här så så lär vi få se samma utveckling av Skåne som vi redan sett I Svinesund och på andra platser längs gränsen till Norge.
Och där ligger väl framtiden för den yta och gemensamma skattebas som tidigare var känt som det stolta landet Sverige. Som ett lågpris-Mecka (komplett med böneutrop) dit våra grannländers medborgare vallfärdar för att smörja kråset och shoppa loss för en spottstyver och få sig ett gott skratt åt oss sorgliga Galne Gunnar-figurer som hoppas på dricks.
Vad tycks om den framtidsvisionen?😢
SKOTT FRÅN HÖFTEN 