Det är faktiskt bara fem år sedan…….
”Sverige räcker till för oss alla” basunerade hundra ”kända svenskar” ut i Sveriges största tidning – att en del hade invändningar fördömdes med så oförsonlig och bombastisk retorik som att ”det blåser en farlig främlingsfientlig vind över Sverige”. Joseph McCarthy hade antagligen skrockat förtjust åt den formuleringen.
https://www.aftonbladet.se/debatt/article17468676.ab
Och i det hysteriska debattklimatet räckte det med högst måttliga invändningar mot inga-tak-och-inga murar-och-öppna-hjärtan-sjung-hallelujah-doktrinen för att bli persona non grata och Public Enemy No 1 över en natt. Minns bara hur Tobias Billström fick schavottera när han försynt påpekade att volymer faktiskt hade en viss relevans när man diskuterar invandringspolitik.
Hade någon 2013 postat ett FB-inlägg med de fjorton punkter som Löfven deklamerade i veckan hade vederbörande fått finna sig i att omgående bli titulerad som ”den främlingsfientlige” när hen omnämndes i media. Att, som minister Fritzon nu gjorde, föreslå att vi bara har kapacitet att ta emot 14.000 om året när det kom hundratusentals utan att det var några problem för etablissemanget – Good Luck and Vaya con Dios!
De som undertecknade den här debattartikeln 2013 borde ju anse att den främlingsfientliga vinden växt till en rasistisk tornado i styrka efter självaste statsministern Löfvens främlingsfientliga utspel om förvaring, hemskickanden och hjälp på plats. Blott 14000 om året räcker Sverige ju numera till för. Ändå är det märkvärdigt tyst från de tidigare så högljudda självutnämnda humanisterna och väktarna av medmänsklighet med tanke på att man I debattartikeln betonade vikten av att höja sina röster och slog fast att tystnad inte är ett svar. Men som Cornelis sjöng ”Var är dom nu? Var är dom nu? Jag bara undrar – Var är dom nu?”
Nåja, det är kanske inte så märkligt med tanke på att Stefan Löfven själv återfanns bland undertecknarna. Sedan dess har han blivit statsminister och då är han ju viktig att hålla sig väl med. Men en debatt mellan 2013-upplagan av Löfven och 2018-upplagan skulle förmodligen löpa stor risk att urarta i handgripligheter och blodsutgjutelse.
Hedervärt att kunna ändra uppfattning, kanske någon socialdemokrat invänder?
Förvisso. Men för att den nya uppfattningen ska kännas äkta och genuin krävs att den beledsagas av en intellektuellt sammanhängande förklaring till att man nu kommit till nya insikter och nya uppfattningar, särskilt om de nya insikterna/uppfattningarna går så diametralt stick I stäv med de gamla som är fallet här och ännu mer särskilt om det gäller ett lands statsminister i en utomordentligt viktig fråga. Ytterligare trovärdighet vinner man om man reservationslöst ger sina f.d meningsmotståndare en ursäkt för att man hånat dem och behandlat dem illa samt ett erkännande för att de var smartare än man själv.
Löfven gör inget av detta. Han byter bara helt fräckt ben i ett läge när hans opinionssiffror suger, valet rycker allt närmare och hans partikamraters välavlönade förtroendeuppdrag är I farozonen.
Så vem vågar ha förtroende för Löfven? När krutröken skingrats efter valet kommer han förmodligen att vara beroende av stöd från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet för att kunna regera vidare. Vem tror att en notorisk vindflöjel som tidigare visat sig ha en avspänd inställning till sina vallöften plötsligt kommer att förvandlas till en principfast rese som står upp för sina nyvunna insikter när han känner vittring på regeringsmakten söta doft och tre utopistpartier ställer honom mot väggen?
Det är som sagt fem år sedan han och de andra skrev under det dokument som Löfven smulade sönder I veckan. De fem åren som det tagit att komma till självklara insikter har stått Sverige dyrt och ändå har vi bara sett början. Men det fanns modiga och kloka människor redan för fem år sedan. Många av dem är idag verksamma inom MED.
Istället för att göra tramsiga valkompasser (”Do you think you can dissect me with this blunt little tool” för att citera Hannibal Lecter) – googla och kolla vad era riksdagskandidater sade och skrev för fem år sedan.
Hade de civilkurage, cojones och lejonhjärtan nog att stå upp när det blåste och var förenat med ett personligt risktagande eller var de av den andra sorten, den som brukar kallas ynkryggar, opportunister och mesar.
För mig är det inte de tre månaderna innan nästa val som definierar en statsministers duglighet. Hur han de facto agerat under de föregående 45 månaderna av sin mandatperiod väger betydligt tyngre.
Beklagar, men just därför är du rökt, Stefan Löfven. En klen tröst är kanske att detsamma gäller för de borgerliga DÖ-partiernas vars agerande de senaste 45 månaderna varit minst lika ömkligt.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 