A LONG LONG TIME AGO (27 Mars 2021)

En lärdom från veckan var att inte ens en comeback i svenska landslaget av vår mest briljanta fotbollsstjärna någonsin är någon garanti för champagnefotboll och målfyrverkeri.

Föga överraskande är inte heller en comeback av några gamla vänstertroll (som få skulle beskriva som våra mest briljanta politiska stjärnor någonsin) någon garanti för sakliga och hederliga debattinlägg med intellektuell verkshöjd.

Det handlar om de före detta ledarna för Folkpartiet Maria Leissner och Bengt Westerberg samt Aftonbladets före detta ledarskribent Olle Svenning (som var någon slags Anders Lindberg och guru för SSU:are i min ungdom).

Alla tre ser tydligen söndagens möte i det utrotningshotade 2%-partiet Liberalerna som en sådan ödesfråga för Sverige att de känner sig manade att ge sig in i hetluften igen och de har tydligen svalt sossarnas ”SD-är-ett-hot-mot-demokratin-retorik” med hull och hår.

Leissner/Westerberg tycker som i fornstora dagar (nåja…) att Liberalism och Socialism/Kommunism är som gjorda för varandra och vill se en fortsättning på Januariöverenskommelsen och därmed fortsatt regerande av Löfven, Morgan Johansson, Ygeman, Damberg, Miljöpartisterna & Co. De hotar att lämna Liberalerna om inte deras ultimatum tillgodoses av Sabuni, scary isn”t it?😄https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/oAw630/tidigare-partiledarnas-kritik-mot-sabuni-overvager-att-lamna-liberal

Deras bästa argument (nåja igen) är att demokratin är hotad pga SDs påstådda dyrkan av Ungern och Polen. Lika lite som sossarna ser man dock några som helst problem med att samarbeta med Miljöpartiet som koketterar med sin önskan att en kulturrevolution ska genomföras i Sverige och t.o.m smyckar sina tjänsterum i Rosenbad med käcka upprop för kulturrevolutioner.  https://www.svd.se/detta-var-inte-vad-helmer-key-tankte-sig-tankte-sig

Den enda Kulturrevolution jag känner till ägde rum i Kina. Den innebar mord, tortyr och förtryck av miljontals människor och drog sådan vanära över ordet kulturrevolution att det blev generiskt och synonymt  för galna diktatorers blodbad på oliktänkande. Mao lyckades m.a.o (häpp) befläcka uttrycket så mycket att ingen anständig demokrat skulle ta ordet i sin mun och mindre använda det som inredningsdetaljer för att skapa trevnad.

Att kokettera med kulturrevolutioner i Sverige är ungefär lika smaklöst som att kokettera med kristallnätter och slutgiltiga lösningar och om koketteraren och hennes allierade dessutom hävdar att andra partier är ett hot mot demokratin är det bara att hoppas att man har en toalett i närheten.

Polen och Ungern har säkert många brister och problem men

1. Jag har aldrig hört/sett SD lovorda Polen/Tjeckien lika reservationslöst och oförblommerat som Alice Bah Kuhnke hyllade Maos Kina när hon tapetserade sitt officiella ministerrum med väggbonader som lovsjöng blodbadet.
2. Om Sankte Per frågar mig om jag vill bli polack/ungrare på 2020-talet eller kines på 1930-talet i nästa liv tar jag det förstnämnda utan att tveka en nanosekund.

Att kalla in gamla partiledare som vallokomotiv eller lokomotiv i andra lägen när det bränner till är ju ett beprövat grepp men nyttan med lokomotiv som inte ens orkade dra tåget när det begav sig är väl mer tveksam.

Bengt Westerberg gjorde entre som partiledare 1985 och efter en kort positiv Westerberg-effekt i hans första val gjorde han tre usla val i följd när väljarna hade lärt känna honom bättre. Han är väl idag mest ihågkommen för sitt öknamn Vetbästerberg och skämskudde-episoden när han, likt en tjurig skolpojke, stormade ut ur en TV-studio när Ny Demokrati kommit in i riksdagen i brist på egna sakargument. Bara beteendet att inte tolerera väljarnas utslag vittnar om att man nog bör rannsaka sin egen demokratisyn innan man mästrar andra. När han till sist avgick hade han halverat sitt partis väljarstöd jämfört med hans första val.

Leissner å sin sida är väl knappt ihågkommen alls och bästa hon gjorde var väl att snabbt avgå.

Olle Svenning tar avstamp i ett uttalande från Per Ahlmark där han tyckte det var ett misstag av Liberalerna att samarbeta med Jörg Haiders parti i Österrike och tycker därför det är ett svek mot liberala traditioner om Liberalerna överväger samarbete med ett borgerligt block som innehåller SD.  https://www.aftonbladet.se/kultur/a/mBvmg4/liberalernas-tragedi–bryter-med-sin-historia

Däremot undviker Svenning nogsamt att nämna att Per Ahlmark var minst lika hård i sina omdömen om den svenska vänsterns inställning till socialistiska/kommunistiska diktaturer runt om i världen. 

Ahlmark medverkade bl.a i antologin Vänsterns moraliska skuld (1991). En bok som blev början på en het debatt om den svenska vänsterns moraliska skuld för kommunismens brott mot mänskligheten. 1994 utkom Vänstern och tyranniet: det galna kvartsseklet. Boken är en kritisk uppgörelse med de svenska vänsterdebattörer, bland dem flera framträdande politiker och författare, som Ahlmark anser har skönmålat totalitära stater och rörelser från slutet av 1960-talet till början av 1990-talet. 

Själv tror jag Ahlmark hade gått på Sabunis linje om han fortfarande varit i livet. Ahlmark var på  på den tiden Folkpartiet var mer än en ständig fotnot i svensk politik en skarp intellektuell som kunde ge Olof Palme hårda matcher i ideologiska frågor. Och efter sin partiledarkarriär var han en lysande krönikör och författare till många mycket läsvärda och välskrivna böcker, inte minst de ovan nämnda. Det var helt enkelt lättare att förstå att många lockades av liberalism på Per Ahlmarks tid.

Jag tror Sabuni får svårt att rädda kvar sitt parti i riksdagen vad hon än gör och än svårare blir uppgiften om hon lyssnar på Westerberg/Leissner/Svenning. För få efterfrågar helt enkelt idag lilleputtpartier som dessutom är djupt splittrade i så centrala frågor som om huruvida man ska samarbete med borgerliga partier eller socialistiska/kommunistiska partier och där väljarkåren dessutom har megafiaskon som Erik Ullenhags migrationspolitik i relativt färskt minne.