HIGH FIDELITY (12 September 2020)

Min ”High fidelity Topp-5” över grova attacker mot SD som jag minns från 2010-talet (i kronologisk ordning):

1. De ska inte bli förvånade. – Fredrik Reinfeldt 2010 efter att en SD-företrädare attackerats med kniv.
2. Normalt håller jag mig till socförsäkringen. Men Jimmie Åkesson i debatt gör att jag kräks! – Dan Eliasson 2014.
3. Vilka kräk SD är – Anders Lindberg 2014.
4. Är alla nu alltså till slut på det klara med att SD och IS utgör exakt samma hot med intill förvillelse identiska mål och ideal – Andres Lokko 2017.
5. Man kan inte gömma sig bakom att de är demokratiskt valda, javisst, men det var ju Hitler också i någon mening. – Anne Ramberg 2019.

En gemensam nämnare för alla fem uttalandena är ju att de inte direkt fällts av några vanliga näthatande fattigpensionärer eller fjuniga tonåringar med acneproblem utan av personer i befattningar med hög status och med starkt symbolvärde för det svenska samhället. En statsminister, en rikspolischef och några offentliga personer som ofta bereds möjlighet att sprida sin gospel av SVT och SR.

Hur häpnadsväckande uttalandena än är tycker jag det är väldigt viktigt att SD-belackarna har ett starkt och vattentätt grundlagsskydd för att framföra sina åsikter.

En poäng med yttrandefrihet i en demokrati är ju att även korkade uttalanden når väljarna. Och i och med att SD inte har startat upplopp och kravaller i samband med uttalandena utan nöjt sig med verbala mothugg har de ju sedan lugnt kunnat luta sig tillbaka och se sin popularitet bland väljarna stadigt öka, jag tror för min del att uttalanden som de ovan varit en drivande kraft i den processen och därmed fått motsatt verkan till vad upphovsmännen/upphovskvinnorna tänkt sig (ingen av dem har ju heller gjort sig känd som någon strateg av rang).

Sveriges muslimer borde naturligtvis följa SD:s exempel, agera sakligt och sansat på koranbränningen och därmed både vinna i respekt och göra Rasmus Paludan till åtlöje. Beklagligtvis valde ju många den motsatta strategin i Malmö vilket säkert var precis vad Paludan hoppades på och ville uppnå.

Det som kan ställa till rågången framöver är tolkningen av det undantag och den inskränkning från yttrandefriheten som benämns ”hets mot folkgrupp” i och med att vissa ser muslimer som en folkgrupp.

1. Att SD inte är att betrakta som en folkgrupp är säkert de flesta överens om. De är ett politiskt parti och aspirerar på makt över dig och mig. Därför måste de och deras konkurrenter om väljarnas gunst kunna kritiseras mycket hårt. Sedan är det upp till väljarna att bedöma om kritiken varit vederhäftig eller inte. Att döma av SDs exceptionella väljartillväxt under 2010-talet har ju emellertid väljarna blivit högst måttligt imponerade av Reinfeldts och de övrigas svavelosande tirader.
2. Folkgrupper är för mig samer, judar, araber, danskar osv. De kan man däremot inte kränka hursomhelst eftersom de som ingår i gruppen inte gör det av eget val utan av födsel. Anders Lindberg hade alltså inte kunnat skriva som han gjorde om SD om samer, judar, araber eller danskar utan att det hade varit hets mot folkgrupp anser jag. Det tror jag också de flesta, inklusive Lindberg själv, håller med om.
3. Sedan har vi religioner. Kristna, muslimer, buddhister, Livets Ordare, Jehovas Vittnen osv. Tidigare har de varit helt OK att kritisera. Under Ulf Ekmans heyday var t.ex kritiken i media mot Livets Ord stenhård. Och det tyckte jag var OK. Det är en livsåskådning man väljer och försöker få andra att ansluta sig till. Är kritiken vederhäftig kommer den att vinna gehör och annars inte. Att skriva t.ex ”Jehovas Vittnen är kräk” bör alltså rymmas inom yttrandefriheten, att den låga elokventa verkshöjden/undermåliga argumentationsnivån förmodligen bara skulle leda till ökad sympati för Jehovas Vittnen (lex: SD) är en annan femma.

Vi har också haft fall där det varit en blandning av 1 och 3. Kristdemokraterna grundades en gång i tiden av pingstvännen Lewi Petrus och markerade ju sin koppling till kristendomen redan i namnet på sitt parti. Det har inte gjort dem fridlysta från kritik vilket jag självklart tycker är helt i sin ordning.

Men nu har vi nyligen begåvats med ett nybildat och uttalat muslimskt parti som heter Nyans och enligt egen utsago har siktet inställt på den svenska riksdagen. https://www.gp.se/ledare/partiet-för-islam-i-sverige-ser-ljuset-1.18268432

Och då inställer sig ju en del frågor om man lyssnat på vad Stefan Löfven sagt:

”Det har ju varit inte minst skriverier och sociala medier om att vi skulle ha kritiserat islam, vilket vi aldrig någonsin har gjort, och vi tänker inte göra det heller. Vi har den största respekt för den religionen.” https://nyheteridag.se/lofven-2015-vi-tanker-aldrig-kritisera-islam/

Hur ska då Stefan Löfven och alla andra förhålla sig till Nyans? Jag ser i alla fall problem komma när vi får ett muslimskt parti som gör anspråk på makt över oss alla men inte får kritiseras utan anklagelser om islamofobi och bristande respekt för islam. Anser Stefan Löfven att särskild hänsyn ska tas till Nyans? Ämnar han i så fall även ta mer hänsyn till KD för att inte kränka kristna? Eller är det meningen att andra partier ska lämna walk-over i alla debatter om muslimska helgdagar, könsseparering, slöjpåbud, minaretutrop och annat som ett muslimskt parti kan tänkas vilja föreslå av rädsla för att någon kanske blir kränkt?

Statsministern har redan gjort klart att han inte gillar koranbränning. Fair enough. Men hur avser han bemöta ett konkurrerande muslimskt parti med inställningen att islam aldrig får kritiseras?

Eftersom statsministern ju enligt egen utsago både kan vara naiv och inte se problem komma kanske han skulle vara tacksam om t.ex Agenda ställer de här frågorna redan nu så han för en gångs skull slipper bli rammad av dem när de redan är fait accompli.

Hela den här problematiken hade vi sluppit om vi inte under lång tid blandat ihop religion/livsåskådning med ras/folkgrupp. Danmark har inte gjort det misstaget, den danske statsministern försvarade Jyllandspostens publicering av Lars Vilks bilder med hänvisning till den danska yttrandefriheten medan den dåvarande svenska justitieministern Freivalds stängde ned internetsidor som visade samma sak. Och sedan dess har vi ängsligt fortsatt med filttofflorna på.

För att citera Alexander Bard:

”Islam är en åsikt. Det är ingen ras. Det är ingen etnicitet. Och åsikter ska man kunna bemöta stenhårt.”

Precis så. Politiska åsikter om hur samhället ska se ut kan inte segla under någon slags bekvämlighetsflagg för att de har religiösa förtecken. Oavsett om det handlar om KD eller Nyans. Folk måste kunna applådera åsikter som de tycker är bra och kritisera åsikter som de tycker är dåliga annars tycker jag faktiskt inte att vi har någon yttrandefrihet värd namnet.