När jag gick i grundskolan i slutet på sextiotalet och på sjuttiotalet hade vi ibland grupparbeten där vi hade till uppgift att söka information om något ämne och sedan presentera våra rön för resten av klassen. Ungefär som våra töser ofta suttit och googlat efter information för samma ändamål.

Den tidens Google hette Nordisk Familjebok, ett imposant uppslagsverk i drygt 20 band som var ett referensverk för bildning i det dåtida folkhemmet. Det fanns i alla klassrum och även i mitt och många kompisars föräldrahem hade det en hedersplats i bokhyllan. Uttrycket ”alternative facts” var inte uppfunnet då men om det hade varit så hade ingen kommit på tanken att anklaga NF för det. Den fjärde upplagan från femtiotalet, som vi hade, var skriven av författare som stoltserade med visitkort som inte gick av för hackor (se bilden) och NF hade omöjligen kunnat få sin status som folkhemsbibel utan s-regeringens samtycke. När den skrevs och utgavs regerade de dessutom tillsammans med Annie Lööfs föregångare i Bondeförbundet som länge innehade posten som ecklesiastikminister (utbildningsminister).

Vad var det då för information som delgavs mitt kunskapstörstande och oskyldiga jag i späd koltålder?

Ja, man kan ju bli mörkrädd för mindre….

Om en etnisk grupp sägs bla att de är ”fega, hämndgiriga, lögnaktiga och lättjefulla, i hög grad inställda på att genom bedrägerier av olika slag bidraga till sin försörjning”.

Och ordet rashygien förklaras så här: ”Rashygien strävar att motverka ogynnsamma rasblandningar. Härvid utgår man från att korsningar emellan avsevärt skilda människoraser äro mindre önskvärda. Till grund för bedömandet ligga respektive rasers kulturståndpunkt samt framför allt deras genomsnittliga frekvens av socialt värdefulla arvsanlag. Så äro t.ex korsningar mellan negroida och europida raser ur den senare rasens synpunkt icke önskvärda”

I efterhand är det ju närmast ett under att jag inte utvecklades till fullblodsrasist av denna skoningslösa propaganda och  indoktrinering under mina mest formativa år som alltså bedrevs med både socialdemokraters och centerpartisters (åtminstone tysta) samtycke. 

Både Olof Palme och Ingvar Carlsson var t.ex utbildningsministrar medan jag gick i skolan och ingen av dem lyfte, såvitt jag vet, ett finger för att stoppa att råbarkad rasism, försåtligt kamouflerad som bildning, pådyvlades mig och mina generationskamrater i klassrummen.  I alla fall inget finger som gjorde någon skillnad så deras ansvar väger ju blytungt. Stefan Löfven borde ju sitta och skriva vitböcker för glatta livet…

Och väl att märka, detta författades alltså av ett urval ur Sveriges intellektuella crème de la crème 1951-1957 dvs långt efter att andra världskriget tagit slut och en tankeställare verkligen borde infunnit sig om vilka katastrofala konsekvenser den här typen av generaliserande rastänkande kunde få.

Innan vi börjar överväga att riva statyer av Gustav III och Carl von Linne borde vi snarare överväga att riva minnesmärken över sossar och centerpartister. Till skillnad från de förstnämnda är de ju fortsatt verksamma och har spritt sitt mögliga tankegods under min livstid. Och inte heller matchar väl t.ex Carl von Linne citaten ovan vad gäller explicit grovhet? I alla fall inte vad jag sett.

Eller så struntar man i att riva något alls. Konstaterar att tidsanda/zeitgeist var annorlunda då, att jag börjar bli till åren och att vi gudskelov blivit mer upplysta sedan jag spelade i fotbollspojklagen samt går vidare i utvecklingen genom att lära av historien istället för att utplåna den.

Jag förespråkar för tydlighetens skull det senare och tycker både Linnestatyer och Palme-statyer gott kan få stå kvar. Att anklaga t.ex Carl von Linne och Gustav III för att de inte förutsåg åsiktsklimatet 2020 är lite grann som att anklaga Beethoven och Mozart för att de inte hade några rockiga partier för elgitarrer i sina symfonier.