Jimmie Åkesson inleder sitt tal i Almedalen med ett citat från förra seklet. I citatet hänvisas till Sveriges dåvarande folkmängd som då var sex och en kvarts miljoner människor. Många vänsterdebattörer får vittring på SD-blod, missar i hastigheten att det handlar om ett citat och tolkar det hela som att Åkesson önskar massdeporteringar av i storleksordningen 3-4 miljoner svenskar.
För mig en prima acid-test på olika debattörers bildningsnivå. Betyg enligt den gamla betygsskalan:
Betyget 5 får man om man är så bildad i litteraturhistoria att man insåg att det handlade om ett citat från Vilhelm Mobergs essä ”Svensk strävan” från 1941.
Betyget 4 får man om man i alla fall insåg att det måste handla om ett citat. Det är ett generöst betyg. Vilhelm Moberg var en av Sveriges mest framstående författare genom tiderna och hade sin storhetstid under mitten av 1900-talet. Jimmie Åkesson har sin storhetstid på 2010-talet och han må vara en habil talare och en skicklig politiker men någon skönlitterär gigant av Mobergs format tror jag inte ens SD:s mest devota supportrar anser att han är. Att skilja Mobergs prosa från Åkessons borde följaktligen inte ha mycket högre svårighetsgrad än att höra skillnad på en Karin Boye-dikt och en Magnus Uggla-låt.
Betyget 3 får man om man är nutidsorienterad nog att ha lagt märke till SD:s framgångar sedan Åkesson blev deras partiledare och inser vilken möda han måste ha lagt ned för att skapa dem. Att han skulle riskera att rasera allt han åstadkommit under 15 års tid genom att skrämma slag på 3-4 miljoner väljare, bland dem många redan befintliga SD-väljare hade inneburit att han blivit spritt språngande galen, förmodligen varit vårdad av personal i vita rockar och inte hade kunnat stå på Almedalens scen över huvud taget.
Betyget 2 får man om man åtminstone hade hörförståelse och tålamod att lyssna på vad Åkesson sade och hörde att han klart och tydligt angav källan till sitt citat.
Betyget 1 får man om man missat allt ovan.
Betyget DT (Deltagit) får man också om man missat allt ovan men dessutom spelat Allan och satt sig på höga hästar på sociala medier, exponerat sin undermåliga bildning och sitt episka klavertramp samt gjort sig själv till ett första klassens åtlöje.
Min blygsamhet förbjuder mig att avslöja mitt eget betyg men Moberg är också min svenske favoritförfattare sedan jag var okrediterad statist i ”Din stund på jorden” som spelades in i Rydaholmsbygden på sjuttiotalet. Allt annat än toppbetyg i ett specialämne hade jag betraktat som skämmigt. Så jag kan livligt föreställa mig hur det känns för Klein, Berge, Wästberg eller Strandhäll och andra med betyget DT idag.😄
SKOTT FRÅN HÖFTEN 