POUR UN FLIRT AVEC TOI (3 November 2019)

Veckan som kommer infaller 30-årsjubileet av Berlinmurens fall.

Denna, min samtids största historiska händelse i positiv bemärkelse, firar LO och deras ledare genom att framträda på Vänsterpartiets partimöte och därmed signalera politisk enighet med ett handslag under röda fanor. En unik flört som gamla LO-hedersmän som Arne Geijer och Stig Malm aldrig nedlät sig till.

Vänsterpartiet – med sina djupa rötter i den Moskva-trogna kommunismen, som när det begav sig var DDR-regimens trognaste kamrater, som skickade gratulationstelegram med socialistiska hälsningar till Honecker och hans Stasi-styre in i det sista och som aldrig under de trettio sistlidna åren gjort någon ärlig, övertygande och villkorslös avbön för sitt mångåriga stöd till några av de brutalaste diktaturerna i den moderna europeiska historien. Att fullt friska intellektuella spärrades in på mentalsjukhus, att ingen anställningstrygghet existerade för den som var det minsta regimkritisk och att desperata människor som bara ville träffa nära och kära kallblodigt sköts ihjäl när de försökte ta sig över muren bara några timmars färjeresa från Trelleborg – Vänsterpartiet couldn’t care less!

Thorwaldsson motiverar den nya kommunistpakten med att han vill varna för fascismen. 

Jo tack, den historien kan vi och har hört oräkneliga gånger! Så brukar kommunismens drängar motivera sina övergrepp och sitt förtryck. Berlinmuren kallades t.ex av DDR-regimen för ”den antifascistiska skyddsvallen”.

Med fascism avsåg kommunisterna då det synnerligen välmående, ekonomiskt utvecklade och demokratiska Västtyskland som på den tiden under lång tid leddes av VERKLIGA socialdemokratiska giganter som Willy Brandt (Nobels fredspris 1971) och Helmut Schmidt (en av mina fem största politiska förebilder alla tider och kategorier). Och de allra största fascisterna var såklart USA som när Berlinmuren byggdes hade den förmente ärkefascisten John F Kennedy som president. Redan långt tidigare hade USA och deras allierade ”fascistkompisar” som Storbritannien, Frankrike och Kanada med en enorm luftbroinsats räddat Västberlin från hungersnöd när Sovjet och deras DDR-lakejer försökte svälta ihjäl staden. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Berlin_Blockade

Det var naturligtvis befängt att påstå att Västtyskland eller USA var fascistiskt då och det är lika befängt att påstå att SD eller Moderaterna/Kristdemokraterna är fascistiska idag som Jonas Sjöstedt desperat försöker göra gällande. Fortfarande idag lider de gamla DDR-delarna av Tyskland så svårt av sviterna från drygt 40 år av Sjöstedts älskade kommunism att de fortfarande är långt efter de västra delarna av Tyskland vad gäller levnadsstandard och lämmeltåget av LO-medlemmar som går från S till SD beror såklart inte på att de hastigt och lustigt har blivit fascister utan på att de med all rätt känner dig svikna av en rörelse och en ordförande som för länge sedan slutat bry sig om dem och se till deras intressen.

Nej, det finns snarare mycket god anledning att sträcka på sig om man blir kallad fascist av kommunister som Walter Ulbricht, Erich Honecker, Lars Werner, Lars Ohly, Jonas Sjöstedt och deras patetiska kollaboratörer som LO-ordföranden. Det har som sagt några av den moderna historiens absolut största statsmän och demokrater också blivit kallade så det är en hedersbetygelse väl i paritet med att bli adlad för enastående samhällstjänster i mina ögon.

Den historielöse och okunnige Karl-Petter Thorwaldsson borde läsa någon biografi om Helmut Schmidt för att lära sig hur en riktig socialdemokrat med ryggrad och fungerande politiskt GPS-system förhåller sig till kommunism.

FOTNOT: Kvällen när Berlinmuren föll minns jag mycket väl. Jag ringde hem till min annars politiskt ointresserade och f.d LO-anslutna mamma och glömmer aldrig hennes ord: ”Vi har suttit och tittat på TV-bilderna från Berlin hela kvällen och tårarna bara rinner av glädje på både pappa och mig för de arma människorna. Tänk att få uppleva frihet efter att i alla dessa år varit inspärrade! Nu kan väl ingen vettig människa vilja ha något med kommunismen att göra i framtiden” Min kära mamma hade tyvärr fel på den punkten men jag ska höja en bägare med min finaste champagne till både minnet av henne och Berlinmurens fall den 9 november – det var en av de bästa dagarna i mitt liv och framför allt i miljoner av mina generationskamraters liv. De som bara hade oturen att vara födda på fel sida av en kommunistisk idiotmur som lögnaktigt sades skydda dem mot fascism men istället bara dömde dem till ofrihet, brist på det mesta vi i väst tog för givet och små, stinkande och fula Trabanter som främsta flärd i den grå och tröstlöst deprimerande kommunistiska tillvaron.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: