NO PAIN, NO GAIN (13 Juni 2020)

Kulturnyheterna på SVT tassar försiktigt in lite i utkanten på den djungel av stöd, bidrag och inkomstgarantier som tilldelas olika kulturarbetare i landet på skattebetalarnas bekostnad. https://www.svtplay.se/video/26217086/kulturnyheterna/kulturnyheterna-11-juni-18-25-1?start=auto

SVT vore ju inte SVT om de kritiserade systemet som sådant utan riktar in sig på en detalj, nämligen att kommersiellt framgångsrika kulturarbetare också får stöd.

Man tar tre kulturarbetare som exempel. Visserligen finns en regel som säger att bidragen ska reduceras om man har för stora inkomster men det kringgås enkelt genom att lägga ersättningen i bolag, antingen ett eget eller hustruns. 

Så följaktligen har flera kulturarbetare bolag med tiotals miljoner i tillgångar och som årligen genererar nya miljonvinster samtidigt som de kvitterar ut full konstnärslön. När SVT ställer dem mot väggen ger de minnesvärda förklaringar och ursäkter:

  • Jag har aldrig hört att det skulle baseras på behov utan ser det som en belöning. Det betalas ut per automatik. Jag har inte känt till att man kan meddela att man inte behöver pengarna.
  • Mitt företag bedriver en riskfylld verksamhet. Intäkterna är osäkra och produktionskostnaderna höga. Därför behövs en god buffert.
  • Man kan ha en ängslan i sitt liv för att råka illa ut, eftersom jag aldrig haft någon trygghet utöver den statliga inkomstgarantin.

Ni får ursäkta mig men jag mår faktiskt illa av detta patetiska primadonne-gnäll.

Landet är fullt av frisörer, snickare, VVS-installatörer, konsulter och andra företagare som ligger sömnlösa på nätterna pga ängslan i sina liv för att de inte har någon annan buffert än eventuella privata besparingar om allt går åt helvete. Som tvingas slita natt och dag för att få verksamheten att gå ihop och som ständigt utsätts för konkurrens och måste grubbla 24/7 över hur de ska utveckla verksamheten för att öka sin konkurrenskraft.

Ändå slutar det inte sällan med konkurs och havererad ekonomi för många pga externa faktorer som de omöjligen kunnat planera för, det är bara att titta på vilka effekter covid-19 kommer att få för många duktiga företagare.

Här är mitt förslag:

Ingen, framgångsrik eller ej, ska få några kulturbidrag.

  • Ni som är framgångsrika. Grattis! Ni kan köpa ert rödvin själva utan att ligga oss andra skattebetalare till last.
  • Ni som inte är framgångsrika. Sorry! Ni får se till att göra bättre skulpturer, spela luta bättre, dansa graciösare balett eller författa böcker som någon vill läsa! Fungerar inte det får ni byta jobb. Det är ingen födslorätt att syssla med konstnärlig verksamhet – duger man inte får man vända burgare på Donken eller något annat. Det är hedervärt – att låta andra hårt arbetande skattebetalare finansiera sitt sorglösa konstnärsliv är inte hedervärt.

Hela problemet sammanfattas av en redaktör som säger att bidragen bara ska gå till de som ”bedöms kulturellt värdefulla”.

Och vem ska bedöma det? Ingen har någonsin frågat mig vem jag vill stötta i alla fall. Hela systemet är vidöppet för nepotism, vänskapskorruption, fjäsk och kotterier. Och varför ska vi ha ”ett exklusivt socialbidrag för de konstnärer som bedöms som viktiga” som är mycket frikostigare än det vanliga socialbidraget övergår också mitt förstånd.

Jag trodde konst skulle vara fri, uppkäftig och oberoende. Hela det svenska systemet och dess gytter av bidrag befrämjar den diametrala motsatsen, hur pigg är någon på att kritisera den man är utlämnad till sin försörjning?

Lägg ned.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: