YOU GOT LUCKY (15 Maj 2020)

Därför är Jimmie Åkesson ohotad i SD efter 15 år som ledare.

Ja, är det verkligen någon som undrar varför? I så fall måste det väl vara någon som levt under en sten de senaste 15 åren och missat alla remarkabla framgångar för sitt parti som han metodiskt har staplat på varandra.

Första gången jag hörde talas om Åkesson var på Valvakan 2006. SD hade gjort ett, med den tidens mått mätt, sensationellt bra val och fått 2,9% i riksdagsvalet. Än mer anmärkningsvärt var att de fått hela 22,6 % av rösterna i Landskronas kommunalval vilket skulle leda till att Stockholmstidningarna i strid ström vallfärdade till Landskrona de kommande veckorna för att storögt intervjua de förtappade Landskronaiterna. (Någon från DN ville bl.a intervjua mig på torget men tappade intresset när han fick veta att jag bodde i Helsingborg. Förmodligen bäst för alla inblandade😄).

KG Bergström (dåtidens Mats Knutsson) menade på Valvakan att framgångarna kunde förklaras med att SD nyligen bytt partiledare och att denne var ung, fräsch och inte lika extrem som sina företrädare.

Jag minns att jag var ungefär lika förvånad som alla andra. Eftersom SD redan på nittiotalet var förhållandevis starka i Skåne hade jag flera gånger vittjat min brevlåda på flygblad från SD som jag tyvärr inte kan beskriva som något annat än anskrämliga. Hade någon vid tidpunkten visat mig en profetia över hur partiet skulle komma att utvecklas de närmaste 15 åren hade jag blivit både skeptisk och bekymrad. Jag trodde Landskronaframgången var en engångsföreteelse i en liten stad som var exceptionellt problemdrabbad just då.

Fast forward 15 år. SD har sedan länge tagit plats i riksdagen, i Europa-parlamentet och i flera kommuner är de det dominerande partiet. Det är inte ovanligt att de noterar ungefär samma siffror för hela riket i opinionsundersökningarna som de fick i Landskrona 2006. Metodiskt har de flyttat fram sina positioner och de flesta har vid det här laget och efter den farsartade regeringsbildningscirkusen senast insett att det inte går att ignorera dem längre. Om Törnrosa hade sovit i Sverige 2006-2020 hade hon säkert blivit mäkta överraskad av den abrupta scenförändringen vid uppvaknandet.

Oavsett vad man tycker om Åkesson och SD så talar ju resultaten sitt tydliga språk. Det är helt enkelt en exceptionell politisk framgångssaga med få motsvarigheter i efterkrigstidens Europa. Att gå från en marginell företeelse för vinddrivna extremister till ett brett och folkligt parti med runt 20% och runt 1,5 miljoner väljare. Gör om det den som kan!

Hur har det då varit möjligt och vilka är arkitekterna bakom succen? Utan att göra anspråk på att vara heltäckande ser jag på rak arm tre huvudförklaringar och grupper av huvudansvariga.

  1. Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Hade Sverige fört en någorlunda realistisk och förnuftig politik 2006-2020 så hade inte SDs tillväxt varit möjlig. Om man påstår att SD är ett missnöjesparti så är det ju inte särskilt begåvat att ge väljarna fog för missnöje genom att låta den grova kriminaliteten breda ut sig, dalta med IS-anhängare, rada upp misslyckade integrationsprojekt i mångmiljardklassen, låta välfärdssystemen förfalla samtidigt som man höjer skatterna, prioritera genus framför elementär krisberedskap osv. Ni kan fylla på listan själva, den är för lång för att upprepas varje gång.
  2. Lindström, Lindberg och allt vad deras kollegor inom MSM nu heter. Saklig kritik mot SD är en sak men den ohämmade SD-bashing som varit legio det senaste decenniet har ju varit något helt annat. Det är helt enkelt inte trovärdigt att måla upp SD som satan själv och de övriga partierna som snövita värdegrundsoskulder. Bara för att ta ett exempel: Så fort en SD-företrädare sagt något mindre begåvat har det tagits till intäkt för att hela partiet är genomruttet. Däremot verkar alla ha glömt Janne Josefssons valstugereportage 2002 där tunga moderater och socialdemokrater vräkte ur sig rent rasistiska vidrigheter fullt i klass med vad SDs värsta stolpskott har presterat. https://youtu.be/xGwfsHaZdCo
  3. Jimmie Åkesson själv. Åkesson är en skicklig och stringent debattör. Dessutom verkar han besitta ledaregenskaper och har sakta men säkert rensat ut de värsta clownerna till förmån för ytterst kompetenta personer som t.ex flera av mina goda FB-vänner med klippan Jonas Andersson i spetsen. Detta i bjärt kontrast till t.ex socialdemokraterna där de ansvariga för Transportsstyrelseskandalen snabbt var tillbaka på tunga positioner som om ingenting hade hänt trots att det ju handlade om ett allvarligt äventyrande av rikets säkerhet.

Så, jag utgår från att Åkesson firas furstligt med tårta på sitt partikansli. Det är han väl värd, låt vara att han haft rejäl hjälp på traven av Reinfeldt, Löfven och en lång rad ledarskribenter och krönikörer som han rätteligen borde dela tårtan med.😄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: