Reportage i Rapport om bristen på skyddsmaterial och andra katastrofala problem inom äldreomsorgen.
Socialminister Hallengren verkar upprörd och riktar svidande kritik mot…..ja, vem eller vilka då? Vilka inkluderar ministern i det ”vi” som hon upprepar tre gånger på lika många sekunder?
Mig? Dig? Personalen på äldreboendena? Hennes egen regering? Den förra regeringen? Sverigedemokraterna? Väljarna? Lokalpolitikerna? Donald Trump? Joachim Lamotte? Storsjöodjuret? Karl den tolftes vålnad?
Någon endaste gång kunde väl någon journalist ställa en försiktig följdfråga och be den intervjuade specificera vem/vilka som avses med detta gåtfulla och ständigt gäckande ”vi” istället för att destillera ut ansvaret till menlös och ljummen välling där ingen eller alla har ansvar för ingenting eller allting och där det räcker för politikerna att se lite allmänt molokna, deppiga och håglösa ut och prata med ”hoity-toity röst”. Vad ska vi med välavlönade ministrar till som inte har mer ansvar än andra våp och mähän?
Personligen accepterar jag i alla fall inget delansvar för kaoset inom äldreomsorgen med mindre än att ”vi alla i samhället” känner ett gemensamt ansvar för mina FB-inlägg och inte bara jag som råkade författa dem.😄
I ett annat inslag betonas de ekonomiska fördelarna med att vi inte gjort någon så fullödig lockdown som våra grannländer med betydligt lägre dödstal har gjort. Själv undrar jag stillsamt vart mantrat ”Sverige är ett rikt land – Sverige har råd” tog vägen. Det användes ju i parti och minut under flyktingkrisen för några år sedan. Men den här gången har i alla fall inte jag sett några ”kändisupprop” som kräver att vi skall öppna våra hjärtan för de gamla folkhemsbyggare och skattebetalare som nu ligger för döden runtom i landet.
Vilket motbjudande gyckelspel politikerna och media serverar oss.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 