Kvällspostens kolumnist kritiserar Staffanstorps ”starke man”, Christian Sonesson, för att han har haft mage att kritisera Sydsvenskan för deras undermåliga journalistik och ohemula betalväggar. https://www.expressen.se/kvp/ledare/csaba-perlenberg/dumma-dumma-sydsvenskan/
Ja? Och sedan när är det förbjudet för politiker att kritisera media och journalister? Det har ju varit en stolt svensk tradition, främst inom socialdemokratin, så länge jag kan minnas.
• Olof Palme liknade på sin tid offentligt de journalister (bl.a IB-avslöjaren Peter Bratt) som grävde i den solkiga Geijer-affären vid ”skabbiga råttor med gula betar och nakna svansar”.
• Och Göran Persson kallade DN:s politiske kommentator Henrik Brors för ”fullständigt obegåvad” och dömde ut DN som ”en riktigt otäck tidning”.
• Och Mona Sahlin skrev en hel bok om hur pressen förföljde henne under Toblerone-affären vilket inte hindrade henne från att bli minister på nytt och t.o.m partiledare.
Jag var inte särskilt upprörd då och jag är än mindre upprörd nu. Christian Sonessons kritik mot Sydsvenskan är en mild västanfläkt i jämförelse med de socialdemokratiska legendarernas svavelosande tirader mot tidningar/journalister som inte behagade dem. De nobbade säkert också intervjuer med de misshagliga murvlarna även om de inte var så uppriktiga med motiven som Sonesson.
Det är helt orimligt att ”tredje stadsmakten” själv ska vara någon slags primadonna som står över all kritik.
Men Sonesson är ju nu inte socialdemokratisk partiledare utan en moderat kommunpolitiker. Och för sådana ställs ju helt andra krav på uppförande och underkastelse än vad det görs på sossepampar i detta av vänster-bias så förgiftade mediaklimat.
Forza Sonesson och Staffanstorp!
SKOTT FRÅN HÖFTEN 