OLOF PALME (30 April 2020)

Jag brukar ha en mindre kritisk eller i alla fall mer nyanserad syn på Olof Palme än mina knök-höger vänner. Inte mot hans politik i sak, jag är lika kritisk mot löntagarfonderna, den vansinniga utrikespolitiken, skolpolitiken, mediamonopolet osv som någon annan. Gösta Bohman var min man och Palme var den självklare motståndaren.

Men en sak jag uppskattade med Palme var att han var modig, tydlig, hade ledaregenskaper och inte var rädd för att ta ansvar.

Varje gång det var någon slags nationell kris och skarpt läge tvekade aldrig Palme att själv gå in, ta befälet och visa vem det var som var statsminister och hade sista ordet. Han behövde aldrig tala om att han var tydlig utan han var det istället.

Flygkapningen på Bulltofta, Norrmalmstorgsdramat, ockupationen av den västtyska ambasaden…Palme gick alltid in och satte sig in det operativa läget, styrde upp när han tyckte det behövdes och frontade det som gjordes i media dvs tog ett tydligt ansvar. Han t.o.m pratade personligen med gisslan under Norrmalmstorgsdramat och förhandlade med flygkaparna

Skulle något gå åt helvete så var det ingen tvekan om vem som hade ansvaret och skulle klandras, det var Palme som var den politiska ledningen och hade det övergripande ansvaret.

Poängen är inte att Palme var någon mästerförhandlare eller huruvida han agerade bra eller dåligt i fallen ovan. Det är möjligt att han lade näsan i blöt för mycket. Poängen är att han TOG HELHETSANSVAR och GAV LANDET EN TYDLIG POLITISK LEDNING.

Tyckte man han skött allt kass kunde man rösta bort honom som skrivs i den här utmärkta krönikan https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/vem-rostar-vi-bort-om-det-gar-illa-anders-tegnell/

Tegnell kan inte röstas bort och ingen verkar veta var hans ansvar slutar och Stefan Löfvens ansvar börjar. I en ovanligt bra intervju i Aktuellt häromkvällen fick Tegnell en mängd bra, tuffa och relevanta frågor. Vissa var oklanderliga men Tegnell är inte ansvarig för resurserna inom äldreomsorg och sjukvård, de frågorna hade helt fel adressat och borde naturligtvis ställts till statsministern eller socialministern istället.

Palme hade aldrig varit lika feg och gömt sig bakom Tegnell som politisk sköld. Han hade suttit i TV varje kväll och förklarat den svenska strategin, en uppgift som han dessutom varit väl lämpad för med sin intelligens och exceptionella verbala förmåga. Palme behövde inga kommunikationskonsulter. Jag tror dessutom han varit med på många av de dagliga presskonferenserna själv eller åtminstone beordrat någon av sina ministrar att vara det för att visa att man stod bakom vad som sades. Vi brukade skämta om att så fort Palme såg en journalist så lade han benen på ryggen och sprang…..och oftast hann han ikapp.😄

Palme agerade naturligtvis som han gjorde för att vinna politiskt på det och att folk skulle tycka att han skött kriserna bra, brist på självförtroende var inte en åkomma som verkade plåga Palme nämnvärt och han var urtypen för en ”political animal”. Det mesta gick också så pass bra att den seglivade myten om socialdemokratisk regeringsduglighet fortfarande lever i mångas medvetanden, trots att jag anser att den motbevisats flera gånger av Palmes olika efterträdare.

Sakpolitiskt anser jag att Palme var minst lika värdelös som Löfven. Men Palme var en ledargestalt och Stefan Löfven är det inte.

FOTNOT: Jag minns att någon intervjuade den då pensionerade Gösta Bohman under de farsartade KU-förhören när Palmeutredningen spårat ur totalt. Bohman muttrade surt att det var synd att Palme inte kunde leda utredningen av mordet på sig själv. Ett fint erkännande av Palmes kvaliteter från hans gamle ärkerival och ständige trätobroder. Debatterna mellan Palme och Bohman var episka och, till skillnad från dagens partiledardebatter, både underhållande och informativa.