En av medlemmarna i Spotnicks, Bob Lander, lämnade oss tidigare i månaden. Jag har för alltid en ”weak spot” för Spotnicks. Varför inser ni förhoppningsvis när ni läst raderna nedan.
Det hände sig på den tiden som Göran Persson var statsminister i Sverige att en pojke hade fattat tycke för en flicka med en mun som honung, ögon som glittrade och log, finskt temperament samt ett hårsvall som Julia Roberts.
Pojken uppbådade allt sitt mod och bjöd flickan på dans med supé på stadens stadshotell (Det var på den tiden en pojke fortfarande kunde göra det utan att bli beskylld för ”patriarkal härskarteknik”.)
Efter den delikata supén intog så ett dansband scenen (vill minnas att det var Sten & Stanley) och pojken lyssnade uppmärksamt eftersom han bara bjöd upp till långsamma låtar när han ville framstå som seriös och världsvan. Hans färdigheter i buggandets ädla konst förmedlade tyvärr ett allt annat än seriöst och världsvant intryck utan mer ett intryck av bondkomik/slapstick a la Papphammar.
Sångaren (vill minnas att det var Sten Nilsson) greppade mikrofonen och tog till orda:
- God Afton, God Afton alla dansglada skåningar. Vi är Sten & Stanley (om jag minns rätt) och vi ska börja med en riktigt härlig tryckare så ni får hålla om varandra riktigt hårt. ”Ännu doftar kärlek” av Marie Fredriksson!
Perfekt, tänkte pojken och bjöd snabbt upp och fick ett artigt ”Ja, tack” till svar.😀
Dansbanden följde på den tiden spelschemat två lugna låtar och sedan två snabba så efter några minuter gled ”Ännu doftar kärlek” över i en bedårande vacker och långsam instrumental melodislinga som pojken inte kunde placera riktigt trots att han så väl kände igen den från sin äldre brors gamla grammofon i sin barndom.
Men kombinationen av den vemodigt vackra melodislingan, den förföriska doften av flickans parfym i näsborrarna och den vackra flickans lekamen i sina armar gjorde pojken så säll att han kunde höra historiens vingslag och insåg att det var ett livsavgörande ögonblick där och då.
När sista ackordet klingat ut sade Sten Nilsson (om jag minns rätt):
- Det där var alltså Spotnicks gamla fina ”Last date”. Nu ska vi öka tempot så ni får skaka loss och bugga ordentligt….”Wake me up before you go-go” av Wham!
Pojken tackade med blixtens hastighet för dansen och eskorterade raskt sin flicka från dansgolvet för att undvika en fullskalig katastrof men på vägen tillbaks till bordet tänkte han….”Last date”? Vilket olycksbådande omen! Det får inte vara fallet här!
Väl tillbaka vid bordet, där en Baileys väntade på flickan och en välbehövlig dubbel whiskey väntade på pojken, beslutade pojken sig för att plocka fram allt han kunde uppbåda av naturlig charm (inte tillräckligt), välsvarvat munläder (desto mer) och han gjorde under resten av kvällen sitt bästa för att framstå som en spirituell hybrid av Michael Palin, Bryan Ferry och James Bond.
Resultatet av ansträngningarna blev förmodligen miserabelt men i alla fall inte värre än att när pojken och flickan tog farväl under en gatlampas matta sken senare på kvällen sade sig flickan ha haft trevligt och gärna skulle göra om hela proceduren.
Många år senare under ännu en gatlampas matta sken hade pojken äntligen samlat tillräckligt med mod för att våga fria och fick ännu ett ”ja” till svar.❤️
Det var grunden till det som idag är en lycklig familj med två fantastiska töser, ett fantastiskt barnbarn, villa och vovve.
Och idag firar den numera lite grånade pojken och den av åren oanfäktade och lika vackra flickan i berättelsen jämn bröllopsdag på mysiga Karlaby Kro!❤️❤️❤️❤️❤️
Och vem vet, kanske bidrog till ”Last Date” till att möjliggöra alltihop?
Tack Spotnicks! Tack till Sten & Stanley (förmodligen)! Och allra mest Tack till den lilla berättelsens leading lady, Anne Thannerstig . ❤️❤️❤️❤️
Last date kan höras här https://youtu.be/Sc7P17h5ogY
SKOTT FRÅN HÖFTEN 