”Svenskar verkar bli mer blasé inför risken att smittas av coronaviruset.
Det är i alla fall en oro vice statsminister Isabella Lövin (MP) uttrycker i samband med att regeringen föreslog en ny slags krislag.
– Nu kan vi se vissa tecken på att människor kanske börjar slappna av och tänka att det här inte var så farligt, säger Lövin.” https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Wb5a6g/ser-tecken-pa-att-manniskor-slappnar-av
Tja, att Statsepidemiologen dagligen ger presskonferenser där han entonigt och med händerna i byxfickorna mässar om att läget är stabilt och att alla problematiska kurvor som pekar uppåt bara beror på bokföringstekniska periodiseringsproblem är kanske inte den optimala metoden att skapa ”sense of urgency” och skrämselhicka hos gemene man. Snarare gissar jag att många undrar ”whats all the fuzz about?” Presskonferenserna får ju sjörapporten på P1 att framstå som ett eldfängt relationsdrama a la ”Vem är rädd för Virgina Woolf” eller ett Lasse Granqvist-referat av en VM-final i hockey där det står 2-2 mellan Sverige och Finland i sudden death.
Måhända har det också en viss betydelse i sammanhanget att den danske sundhedsministern ser ut som om han är på väg till en begravning när han ska delge danskarna nyheter om Corona. Han svenska motsvarighet ser mer ut som om hon är på väg från pedikyrbehandlingen till bubbelpoolen på SPA-hotellet.
Fast min hustru och våra töser är av den samstämmiga åsikten att jag förstår mig på dam-mode ungefär lika bra som en genomsnittlig mört så jag bör väl understryka att det sista är alla killgissningars moder och ren spekulation från min sida.😄
SKOTT FRÅN HÖFTEN 