ALLA HAR GLÖMT, MEN INTE JAG (3 April 2020)

Kommer ni ihåg en annan gång när vi hade ett pandemi-problem i Sverige? Det var 2009 och den gången var det svininfluensan som var på tapeten. Sverige bestämde sig för massvaccinering av befolkningen med ett i all hast framtaget vaccin. Ung som gammal, man som kvinna, alla skulle med – ”you’ll name it and we’ll vaccinate it” var lite mottot som jag minns det och grupptrycket var påtagligt, inte minst i skolorna där våra töser gick då.

Jag tycker det finns skäl att friska upp minnet av den historien av tre skäl.

  1. Den visar på hur beslutsprocessen och mekanismerna i Sverige fungerar vid en pandemi.
  2. Sverige gick även den gången en annorlunda väg än merparten av övriga Europa.
  3. Nyckelpersoner i historien var även den gången herrarna Johan Carlsson och Anders Tegnell, dvs samma glimmer twins som åsyftas nu när vi uppmanas att ”lyssna på experterna”.

Hela dramat finns beskrivet i den länkade SVD-artikeln. Den är utmärkt och bör läsas i sin helhet men den är lite lång och snårig så jag har försökt sammanfatta det viktigaste i punktform.

  1. Sveriges beslut att massvaccinera mot svininfluensan med ett inte fullt uttestat vaccin var inte okontroversiellt. De flesta andra EU-länder (t.ex Danmark) valde att bara vaccinera riskgrupper. I efterhand anser de flesta tunga experter att Danmarks väg var den rätta. Men det är i ärlighetens namn lätt att säga med facit i hand.
  2. Även i Sverige fanns kritiker. Bl.a erfarna smittskyddsläkare. En av dem skrev till Anders Tegnell: ”Det är aldrig bra att fatta ett beslut på dåligt underlag” och ”Man bör besinna sig innan man går in i ett så kostsamt och osäkert projekt”. Slutligen frågar han Tegnell om det fanns något handlingsutrymme.
  3. Tegnell rådgjorde med Johan Carlsson och återkom därefter med beskedet absolut inget handlingsutrymme fanns. Massvaccinering skulle det bli och därmed basta.
  4. Varför fanns då inget handlingsutrymme trots all kritik och det faktum att andra länder valde en annan väg? Jo, det hade politikerna på socialdepartementet bestämt och då spelade det ingen roll vad några experter tyckte eller vad andra länder gjorde. Så här uttryckte sig t.ex Johan Carlsson: ”Jag tror smittskyddsläkarna måste inse att detta är affärer och politik snarare än sjukvård. Visst ligger det en hel del i dessa påståenden men den typ av rörelsefrihet som efterfrågas finns ju inte”.
  5. Sammantaget lyssnade alltså ingen på experterna. De förmenta experterna lyssnade på politikerna istället och parhästarna Tegnell/Carlsson framstår mer som politikernas lydiga och väldresserade lakejer än som stolta experter med yrkesintegritet. De vek ned sig totalt, det är intrycket SVD-artikeln efterlämnar. Det tycker jag är oroväckande.
  6. Så det blev som det blev. Sverige körde vidare på politikernas massvaccinationsstrategi, det blev fruktansvärt dyrt, vi uppnådde inte mer än de länder som nöjde sig med vaccination av riskgrupper och, allra värst, vaccinet gav biverkningar i form av narkolepsi som förstörde massor av svenskars liv. Läs bara det här skakande uppföljningsreportaget https://www.expressen.se/nyheter/longread/64-svenskar-sprutan-forstorde-vara-liv/
  7. Fiaskot ansågs så stort och att ha gett de inblandade myndigheterna så pass försvagat renomme att man omorganiserade och döpte om Smittskyddsinstitutet och Statens Folkhälsomyndighet till den nya supermyndigheten Folkhälsomyndigheten (Man tänker lite osökt på The popular peoples front of Judea och deras rivaler i ”Life of Brian”.)
  8. Dock behöll man alltså samma gamla ansikten på de ledande positionerna och omorganisationen verkar mest ha varit en sådan där kosmetisk åtgärd som man gör när man vill fejka handlingskraft.
  9. Det jag tycker är mest olustigt är inte att massvaccineringen inte blev en stormande succe. Det var inte lätt att veta då vad som var rätt och fel och jag är absolut ingen virolog. Det som däremot känns olustigt är att politikerna verkar ha ställt experterna inför fait accompli, att andra kriterier än virologiska/medicinska verkar ha vägt tyngst samt att Tegnell/Carlsson inte visade mycket till ryggrad utan bara lydigt administrerade och implementerade vad de blev tillsagda. Om jag nu ska lyssna på experter vill jag åtminstone vara säker på att jag lyssnar på en expert med sakkunskap och inte ett språkrör för Stefan Löfvens odugliga regering.

Anyway, om jag vore journalist skulle jag ställa några frågor som löd ungefär så här till Carlsson/Tegnell på nästa presskonferens:

”Hur kan vi vara säkra den här gången på att ni uttalar er som experter och inte bara förmedlar vad politikerna sagt åt er att säga? När ni t.ex drog ned på testandet, var det för att det var er ärliga uppfattning som experter att det var rätt åtgärd eller var ni utsatta för politisk press att spara pengar? Förra gången verkar vi ha utgått från ett worst-case scenario vilket vi inte verkar göra denna gång, varför? Ni gjorde ju lydigt vad politikerna sade åt er att göra i samband med svininfluensan – varför ska vi tro att ni vågar ta fighten med dem nästa gång? Hur ska vi veta om det är experterna Tegnell/Carlsson eller politikernas buktalardockor Tegnell/Carlsson som vi lyssnar på idag? Dansar ni efter socialminister Lena Hallengrens pipa?”

Men det är nog tur jag inte är journalist – jag skulle väl finnas på löpsedlarna som en ”mystisk smålänning” imorgon annars.😄

Jag vaccinerade mig aldrig själv mot svininfluensan utan ignorerade de svenska uppmaningarna. Jag minns att jag lyssnade på en schweizisk expert som förklarade den Schweiziska strategin och som bestämt förkastade vaccination om man inte tillhörde någon av de mest utsatta riskgrupperna. Eftersom jag jobbat för en av de stora schweiziska läkemedelskoncernerna och vet hur proffsiga de är (häpp) så litade jag på det. Det har jag aldrig behövt ångra eftersom narkolepsi aldrig funnits på min bucket list. Dessutom sparade jag ju pengar åt svenska staten.

Ovanstående innebär såklart inte att jag förespråkar anarki och att man ska strunta i expertråd. I den övervägande delen fall följer jag deras råd. Jag tvättar händerna och skulle inte drömma om att anordna stora kalas eller göra resor i dagens läge. Men det skadar inte att man tänker lite själv också. Kadaverdisciplin och okritiskt orderföljande kan man kräva av den som tagit värvning i Franska Främlingslegionen eller USA:s marinkår och svurit deras soldated.

Någon sådan ed har jag inte svurit till Stefan Löfven och tänker inte göra heller. Jag har inte ens röstat på honom. Därför förbehåller jag mig rätten att ställa kritiska frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: