Varför görs det så dåliga prognoser och konsekvensanalyser i Sverige? Varför måste politikerna så ofta stå och erkänna att de varit naiva? Varför kom alla problem med kommunernas ekonomi så överraskande? Varför insåg ingen i tid att kriminaliteten höll på att spåra ur? Varför blev Löfvens vision om att ha Europas lägsta arbetslöshet ett brakfiasko? Varför misslyckas den ena grandiosa integrationssatsningen efter den andra som etableringslotsar, traineejobb, moderna beredskapsjobb osv och blir miljardslukande svarta hål?
Jag tror det ligger en hel del i den amerikanske professorn och författaren Philip Tetlocks teori om att det grovt sett finns två typer av prognosmakare/beslutsfattare. Igelkottarna och Rävarna. (Hedgehogs and Foxes).
Hans studier inom områden som prognostiserande och beslutsfattande ger vid handen att de som är uppslukade av en enda stor ide (T.ex Socialismen eller Multikulturalismen) gör betydligt sämre prognoser än de som inte är lika uppslukade av en enda stor övergripande ide. Där räven kan lite om mycket kan igelkotten mycket om lite, lite grann av generalisten mot specialisten.
Rävarnas brist på fixering vid en doktrin/ideologi/sak gör dem mer benägna att erkänna misstag, ta till sig nya fakta och empiri, anpassa kartan efter verkligheten, vara självkritiska och iakta försiktighet istället för överdriven optimism och tilltro sin heliga doktrin/ideologi/sak.
En intressant sidoiakttagelse som Tetlock är att media tenderar att värdera igelkottarna högre. Deras aggressiva självförtroende, oförsonlighet och obenägenhet att föra intellektuella och förutsättningslösa diskussioner är mer spektakulärt, rubrikvänligt och ”bättre TV” än de som metodiskt analyserar, uppdaterar sina åsikter när nya fakta blir kända, erkänner fel och samlar empiri. Igelkottens egenskaper efterfrågas därför mer än rävens och följaktligen är de som gör usla prognoser/konsekvensanalyser överrepresenterade inom politik och media. Många intellektuellt öppna och begåvade personer är nöjda med sin anonymitet och de överröstas tyvärr av de som gillar att se världen i svart och vitt, aspirerar på offentlig intellektuell status och har för förenklade men tydliga/enkla konsekvens- och prognosresonemang.
Jag vet inte om det bara är jag som får en kraftig deja vu efter att ha följt den svenska inrikespolitiska debatten närmare under några år men för mig är det ganska klart vilka som är igelkottarna respektive rävarna i det svenska offentliga rummet.
Igelkottarna är de som var uppslukade av iden om det multikulturella samhällets förträfflighet. Löfven, Reinfeldt, Aftonbladets ledarsida och alla inom det politiska, mediala och kulturella etablissemanget som nu får schavottera pga att internet never forgets, skamset erkänna att de varit naiva och konstatera att deras prognoser/konsekvensanalyser var undermåliga, för att uttrycka saken med maximal barmhärtighet.
Bland rävarna är jag stolt att konstatera att många av mina FB-vänner återfinns.😀
Huruvida vi låter oss styras av igelkottar eller rävar framöver ser jag som helt avgörande för Sveriges framtid.
Fotnot: En stor beundrare av Tetlock är Brexits mastermind och kampanj-svengali Dominic Cummings. Oavsett vad man tycker om Brexit ser jag det som bevisat att han förstår mer än de flesta vad gäller politisk orsak och verkan. Jag rekommenderar varmt hans blogg. Den är allt annat än lättuggad och rätt ofta måste jag läsa vissa stycken flera gånger för att förstå vad han menar, men det är i mina ögon fascinerande och stringenta analyser som är väl värda mödan. Ein schlauer Fuchs, som en tysk skulle ha sagt. För den som fortsatt föredrar igelkottsanalyser rekommenderar jag Dagens Nyheter, Aftonbladet eller Göran Greider. https://dominiccummings.com/an-index-of-blogs-articles-pap…/
SKOTT FRÅN HÖFTEN 