Jag tycker påfallande ofta att det blir fnurror på tråden när svenska politiker och debattörer diskuterar rasism, nazism och högerextremism med våra nordiska grannländer.
Vem minns inte den famösa ”debattlandskampen” (starring Henrik Arnstad) med Danmark för några år sedan eller Özz Nujen vs Jens Stoltenberg hos Skavlan. Och nu senast har alltså Anders Ygeman skapat en smärre diplomatisk kris med våra gamla norska unionsbröder och systrar helt i onödan.
Grundproblemet tror jag är att Norge och Danmark har egna dyrköpta erfarenheter av nazism och rasism. Anklagelser om sådana saker är inget man tar lättvindigt på utan det är oerhört allvarliga beskyllningar och man bör ha rejält torrt på fötterna innan man uttalar dem. I både Danmark och Norge avrättades faktiskt nazister för inte alltför länge sedan medan det i Sverige gick alldeles utmärkt för gamla nassar att göra karriär efter kriget och bli riksdagmän för t.ex centerpartiet. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Per_Olof_Sundman
I Sverige däremot är rasism/nazism sedan länge tillmälen som reflexmässigt kastas efter alla som inte gör vågen åt svensk invandringspolitik. Särskilt av vänstern i pressade situationer när man har slut på sakargument. Ta bara tweeten där fredliga och sansade MED beskylldes för att vara helgalna nazister/fascister som Minister Strandhäll gav sitt bifall åt i veckan.
Orden har därför förlorat all sin ursprungliga valör och blivit devalverade till meningslösa invektiv. Ungefär som när småbarn skriker ”bajskorv” efter varandra på dagis.
Till det kommer att de danskar och norrmän jag talat med har svårt att inse vilka meriter Sverige har från andra världskriget som gör oss till obestridliga auktoriteter och väl lämpade experter på hur man bekämpar nazism.
Därför blir det så ofta kulturkrockar när svenska politiker ger sig ut på den internationella scenen och demonstrerar sin okunnighet om vad nazism och rasism är.
De svenska politikerna/debattörerna framstår helt enkelt som de historielösa och obildade barnrumpor som de är och inte gör vårt pretentiösa och självbelåtna svammel om att vara ”den humanitära stormakten” våra grannar välvilligare inställda till oss.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 