Det är Jonas Sjöstedts smala lycka att inte Göran Greider, Anders Lindberg och Henrik Arnstad har några motsvarigheter bland högerdebattörer.
Då hade han till att börja med fått höra att han ställer grupper mot varandra och fiskar i grumliga vatten.
Därefter hade han fått höra till leda att det var precis med den här typen av bolsjevistisk klasshetsarretorik som det började i Ryssland på 1910-talet. Det ledde till blodbad på landets adel och kungligheter och fortsatte med utrensningar av oliktänkande största allmänhet, Lenin, Stalin, Brezjnev, Gulagarkipelagen, allians med Hitler, Katynmassakern, kalla kriget, militär aggression och u-båtar i Blekinges skärgård, förtryckta lydstater i Östeuropa och runt om i världen, Kubakrisen och randen av ett kärnvapenkrig samt som grand finale total ekonomisk kollaps och Berlinmurens fall.
Slutfacit: Runt 20 miljoner döda bara i Sovjetunionen under den barbariska Stalinepoken. Och varhelst kommunism prövats i världen har slutresultatet alltid blivit förtryck, förföljelse och fattigdom för flertalet oavsett samhällsklass.
Dessbättre för Sjöstedt är jag inte Greider, Arnstad eller Lindberg så jag vill inte insinuera att han har en dold agenda och önskar en repris av detta historiska brakfiasko. Jag tror i grund och botten att Sjöstedt är en hygglig prick som bara var lite sömnig på historialektionerna när han gick i skolan och därför fallit för den befängda iden om skattehöjningar och klasskamp som vägen till sitt socialistiska/kommunistiska lyckorike.
Han har uppenbarligen fortfarande inte fattat det som Thatcher så träffande uttryckte dvs att socialism/kommunism alltid är predestinerad att misslyckas eftersom de pengar som andra jobbat ihop åt dig i slutändan alltid tar slut.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 