Säga vad man vill om socialdemokraterna, men att utnyttja borgerliga politikers ”extravaganser” till det yttersta och med full effekt har de alltid varit mästare på.
Fråga bara den gamle moderatledaren Ulf Adelsohn.
1979 var han i Manila med en näringslivsdelegation och fångades på bild när han dansade i bastkjol med ett lokalt bombnedslag på ett diskotek.
Den dansen kom att förfölja honom resten av hans politiska karriär. ”Preskriptionstiden för en bastkjol är livstid”, suckade han så sent som 2014.
https://www.svd.se/preskriptionstiden-for-en-bastkjol-ar-li…
Inte minst Olof Palme missade aldrig ett tillfälle att spinna vidare på bilden och utmåla moderatledaren som en oseriös festprisse och lyxlirare i motsats till ansvarstagande statsmän som Palme själv.
https://youtu.be/vG3qmYeTvHc
Taktiken fungerade – Adelsohn lyckades aldrig på riktigt allvar hota sossarnas valvinster i de två val som han ledde moderaterna trots att sossarna var lika kass på den tiden och trots att Adelsohn var en utmärkt talare och debattör.
Och nu bjuder tre borgerliga partiledare sossarna på samma present genom att dra iväg till lyxhotell i Israel med Se och Hör-maffian och låter sig inte ont anande avbildas som sorglösa turister på grisfest på Mallis, bara i en betydligt mer flärdfull miljö än ”vanligt folk” någonsin får uppleva.
Och simsalabim så har debattfokus flyttats från regeringens pinsamma JÖK-budget, deras lika pinsamma handfallenhet mot den grova kriminaliteten och andra viktiga frågor till att handla om undersökningar om mutbrott och hur ansvarsfullt det egentligen är att åka i specialchartrade flygplan till exklusiva födelsedagsfester samtidigt som Greta Thunberg anordnar globala demonstrationer som går ut på att vi måste ta klimatproblemen på allvar.
Jag lägger inga moraliska aspekter på det hela. Borgerligheten utnyttjade å sin sida Gran Canaria-bilderna på den gamle Transport-basen Hasse Ericsson på ett liknande sätt på sjuttiotalet. https://chef.se/36-hasse-hans-ericson-transport-kanarieoar…/
Jag hoppas Busch Thor, Sabuni och Kristersson har kul resten av sin vistelse i Israel för även om Bindefeldt bjuder på uppehället kommer de att få betala ett högt politiskt pris under lång tid när de kommer hem. Aftonbladet har t.ex redan hunnit producera två indignerade ledare om saken.
Sådan är nu en gång för alla politiken. Det handlar mycket om optik. Och optiken i det här fallet är att det borgerliga toppgarnityret föredrar att festa med Pernilla Wahlgren och Camilla Läckberg framför att vara hemma och diskutera budgeten, engagera sig i kampen mot våldet och bry sig om klimatet.
Att det finns telefoner i Tel Aviv och att de delegerat arbetsuppgifter till sina medarbetare spelar ingen roll när man har fullfjädrade maktspelare som sossarna på den andra planhalvan. Som ledare är man en symbolfigur, man har bl.a betalt för att sprida en fördelaktig optik om sitt parti, kolla bara hur mycket energi man lägger ned på valfilmer och valpropaganda som bara handlar om optik. Många väljare är inte politiska nördar som vi som diskuterar politik på FB utan fattar sina val på betydligt lösare boliner och för dem är optiken viktig, särskilt som Sverige i grunden är ett rätt lutheranskt land med betydligt lägre toleranströskel för sina styrandes extravaganser än t.ex Frankrike.
Ej heller handlar det om jante eller att misunna någon en fest. Det handlar om att Bindefeld är en affärsman som händelsevis bjudit tre partiledare och inte undersköterskor och rörmokare. Om han gjort det av en tillfällighet och inte hoppas på någon form av gentjänst? Tja, föreställ er att det varit en annan affärsman som t.ex Bert Karlsson som bjudit….
Optiken är inte bra, helt enkelt. Orättvist eller inte. C’est la vie.
Den som inte förstår det är en dålig ledare och jag tror dels att Adelsohn gärna haft bastkjolsäventyret ogjort och att Annie Lööf är rätt nöjd med att hon tackade nej.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 