Innan Centerpartiet och Liberalerna imorgon slutgiltigt skriver in sig i historieböckerna som ’”de borgerliga partierna som gick emot sig själva och blev nyttiga redskap i socialismens tjänst” kanske de borde ta följande i beaktande:
1. Sverigedemokraterna har meddelat att de ställer fyra krav för att stödja en alliansregering. En mer restriktiv invandringspolitik, kortare vårdköer, krafttag mot ökad brottslighet och en förbättring av fattigpensionärernas situation.
2. För att komma från ett parti som ideligen beskylls för att företräda reinkarnationen av nazism är det överraskande modesta krav. Det kan svårligen kallas ”Mein Kampf 2.0” och några likheter med Hitlers flammande tal på partidagarna i Nürnberg 1934 skulle väl t.o.m vara svåra för Arnstad att upptäcka.
3. Det enda som möjligen kan vara vagt kontroversiellt är väl kravet på en mer restriktiv invandringspolitik. Men såvitt jag förstår vill SD att Sverige ska ligga på EU:s miniminivå medan de andra partierna redan anser att vi ligger där. Motstridigheterna bör vara enkelt avhjälpta genom att kolla med EU vad som gäller.
4. C och L skulle ju kunna hävda att detta bara är SD:s krav just nu. Vad säger att SD inte kommer med oacceptabla krav senare och ställer till med parlamentariskt kaos, nedröstad budget och nyval?
5. Inga garantier finns. Det gör det sällan inom politiken utan man får göra en sannolikhetskalkyl. Min ser ut så här:
6. På mig har inte Jimmie Åkesson givit intryck av att vara vare sig en dumbom eller en förblindad fanatiker.
7. Helt enkelt för att jag ser det som ytterst osannolikt att en fanatiskt förblindad dumbom skulle kunna nästan sexdubbla sitt partis storlek i ett utvecklat land som Sverige på ett drygt decennium. Särskilt inte i så kvalificerad politisk konkurrens som jag förmodar att Lööf/Björklund anser att deras partier utgör.😃
8. Åkesson kan välja att agera på två olika sätt de kommande fyra åren:
a. Han kan agera som en ansvarsfull politiker, ta den välbehövliga och hett efterlängtade chansen att förbättra sitt partis renomme, visa att hans kritikers beskyllningar varit överdrivna och koncentrera sig på att driva rimliga frågor där det finns rimliga förutsättningar för politisk framgång.
b. Han kan agera som en grälsjuk och stridslysten konfrontationspolitiker och ställa till med regeringskris stup i kvarten, koncentrera sig på struntfrågor med rasistisk underton och med begränsade utsikter till framgång. Om han agerar så kommer han dessutom att ge sina belackare rätt när de betecknat hans parti som maktodugligt och omoget att ta ansvar för Sverige.
9. Jag skulle satsa en slant på att Åkesson väljer 8a framför 8b varje dag i veckan. Han kommer att inrikta sig på att fungera som vakthund och se till att Sveriges nya restriktivare invandringspolitik inte förfuskas, kväva eventuella tendenser till återuppväckt öppna-hjärtan-hysteri i sin linda och i övrigt jobba för förbättringar för gamla, sjuka och brottsoffer.
10. Men alldeles oavsett om han väljer 8a eller 8b är det politiskt riskfritt för allianspartierna. I 8a-fallet får de bedriva den allianspolitik de ägnat stor möda åt att utforma med marginella kompromisser (långt mindre än de Stefan Löfven och Miljöpartiet skulle kräva). I 8b-fallet lär väljarna inte bli imponerade av att SD spräckt regeringen pga struntfrågor med rasistisk underton och deras långa framgångskurva lär vara bruten i nästa val.
11. Hur det än går är Alliansen vinnare. Ett sällsynt och unikt tillfälle när det politiska casinots croupier erbjuder vinst på både rött och svart innan han/hon sätter rouletthjulet i rotation!
12. Om C och L röstar nej imorgon förtjänar de även att bli ihågkomna som ”partierna som aldrig försatt chansen att försitta ett gyllene tillfälle”.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 