THUNDER ROAD (17 Augusti 2018)

Förra sommaren råkade jag hitta min gamla högstadiebok i samhällskunskap från 1973. I den lärde jag mig att Sverige då var ett av världens rikaste länder och på en lista i boken över BNP/capita kämpade vi med några då nyrika arabiska oljeländer (bl.a Kuwait) och Schweiz om VM-titeln i nationalekonomisk bodybuilding.

Idag är det i en helt annan division och på helt andra listor Sverige figurerar.

Nedan är en sammanställning över planeten Tellus f.n mest skakiga och urholkade ”junk currencies” (ung. skräpvalutor) mätt efter hur mycket av sitt värde de förlorat mot den så förhatlige Trumps US-dollar under 2018 (Trump-dollarn fortsätter f.ö att vara märkligt opåverkad av alla DN-artiklar om vilken katastrofalt inkompetent charlatan-politiker Trump är).

Nåväl, bland mer förväntade problemnamn på listan som Venezuela, Sudan, Turkiet, Nepal och Namibia återfinns nu även Moder Svea som en stark och ”up and coming” rookie.

”From Switzerland to Swaziland”. Det kunde vara den engelska titeln på en dokumentärfilm om de svenska sossarnas ekonomiska politik de senaste 45 åren (med benäget bistånd av några borgerliga regeringar) baserat på hur våra nationalekonomiska jämförelseobjekt och referensramar förändrats. En schweizerfranc var f.ö värd ungefär 1,40 anno 1973 och är värd runt 9,10 nu och man behöver inte vara i Zurich eller Geneve länge för att medelst en enkel okulärbesiktning tycka att skillnaden mellan Schweiz och Sverige numera är ungefär lika uppenbar som skillnaden mellan Djursholm och Tensta.

Den internationella valutamarknaden och de professionella aktörer som styr den tror allt mindre på den svenska kronan och nu dessutom utan att det kan förklaras med att t.ex Riksbanken förändrat styrräntan eller dramatiskt ändrat sin penningpolitik (den senaste förändringen var i februari 2016). Det är alltså ingen medveten strategi från riksbank eller regering som lett till detta debacle utan bara att omvärlden alltmer börjat undra vad vi sysslar med. Det är den bistra sanningen.

Frågar ni mig vad det beror så tror jag det beror på att omvärldens uppfattning och Sveriges segslitna renomme som en framgångsrik industrination nu börjat förblekna efter snart ett halvsekel av valutaregress, kvasi-socialistiska experiment och fokus på pseudofrågor. Egentligen bara med avbrott för några år när Göran Persson var i sitt esse, efter hans sorti har vi snarare excellerat i en än mer äventyrligare och riskablare ekonomisk politik och den som trodde att vi lärt någonting av läxan på nittiotalet har fått tji och långfingret av våra folkvalda (inte minst av den nominellt borgerliga regering som Fredrik Reinfeldt ledde)

Ta ingredienserna skatter i världsklass, utopisk miljöpolitik och en unikt generös invandringspolitik som vi helt saknar integrationsstrategi för att hantera och du har en anrättning som inte direkt retar aptiten och får smaklökarna att vattnas på rutinerade internationella bank- och finansproffs. Särskilt inte som vi, samtidigt och på toppen av allting annat, lyckas med bedriften att tappa mark i EU:s arbetslöshetsliga trots den dopade super-rea på svenska exportvaror som den usla kronkursen per automatik medför. Om det ska vara någon vits alls med försämrat valutavärde ska det ju vara för att bekämpa arbetslösheten men inte ens det öppna målet lyckas alltså Regeringen Löfven träffa. https://www.expressen.se/…/det-gar-samre-for-stefan-lofven…/

(Och finansministerns ihärdiga och envetna bedyranden om att svensk ekonomi ”går som tåget” imponerar för övrigt måttligt på oss arma satar som varit i kontakt med SJ eller Skånetrafiken i sommar där tågen allt som oftast varit försenade eller helt sonika inställda pga elfel, spårfel, signalfel och fel på fan och hans moster.)

Jag påstår inte att vare sig BNP/capita eller valutakurser är oproblematiska och odiskutabla mått på ett lands ekonomiska framgång. Däremot påstår jag de ger en bild som är väl så god som de obskyra ”Lyckoindex” som media, politiker och myndigheter envisas med att okritiskt dra fram som bevis på att allt är fröjd och gamman i Sverige. https://www.scb.se/…/Hit…/Artiklar/Svenskar-nojda-med-livet/

I alla fall var mitt eget personliga ”Lyckoindex” nära den absoluta fryspunkten när jag besökte Helsingör i helgen och tvingades multiplicera alla ost-, pölse- och ölpriser med 1,3922 (butikerna) respektive 1,4775 (de uteserveringar som bara accepterar kontanter). Jag har fortfarande inte vant mig vid att en dansk krona är mer värd än en svensk dito.

Och vad mycket värre är; på sikt är den katastrofala ekonomiska politik som valutakräftgången exemplifierar förstås fatal för vårt och våra efterkommandes välstånd. Bl.a är de svenska hushållen nu fattigast i Västeuropa tillsammans med Portugal enligt den schweiziska storbanken Credit Suisses årliga undersökning. Cornucopia har gjort en bra sammanfattning av den här https://cornucopia.cornubot.se/p/om-bloggen.html

Det beror bland annat på hänsyn tas till att de svenska hushållens skulder är bland de högsta i världen och dessutom har ökat i raketfart det senaste decenniet. Det har säkert också internationella valuta- och finansanalytiker noterat. Den som tror att proffs agerar på basis av analytiska narrstreck som Dagens Nyheters och Wolodarskis omhuldade Sandvikenrapport bör nog tänka en gång till. https://omni.se/sveriges-skuldkvot-bland-de-hogsta-…/a/VVq4r

Förlorare på den här dilettantiska vanskötseln är vi allihop som bor i Sverige. De skattesänkningar som den senaste borgerliga regeringen genomförde och det artificiellt ökande värdet på hus/bostadsrätter som medel- och arbetarklassen kunnat låna nästan gratis på har skapat en illusion av att vi har gott om pengar och vi har inte behövt göra avkall på importerade bilar och kapitalvaror eller utlandssemestrar……än…..men skatterna höjs redan i tempo furioso och förr eller senare spricker låne/fastighetsbubblan och bankerna stänger av penningkranarna….då dyker konsumtionen och vi är fast i en ond cirkel av konkurser, arbetslöshet, sparpaket på det mesta av välfärdens nödtorft och annat elände (den som minns nittiotalskrisen vet ungefär vad jag menar).

I slutet av den kommande mandatperioden kommer det inte att handla om reformer och satsningar oavsett vilket valfläsk politikerna nu sorglöst delar ut. Det kommer att handla om ”hanging on by the skin of our the skin of our teeth” och om att fortsatt slåss med Namibia, Angola, Swaziland och andra storheter i ”junk currency-ligan” alldeles oavsett regering. The writing is on the wall och det är i alla fall mitt ogarderade tips.

Om sådant här, typ Sveriges framtid som industri och välfärdsnation samt i förlängningen våra barns framtid, borde valrörelsen 2018 handla. Istället handlar den om partiledare som viftar med regnbågsflaggor om de tycker håriga ben på damer är kvinnligt….själv känner jag att jag håller på att lacka ur totalt på bristen av vuxentilltal och respekt för oss väljare.

Nåväl, jag gläds i alla fall med den till mig synnerligen närstående vän som emigrerade till Schweiz på 2000-talet. ”It’s a country full of losers and I am pulling out of here to win” kunde han ha travesterat vad The Boss sjunger i det episka öppningsspåret på ”Born to run”. 

Den 9 september tar äntligen denna silly season a.k.a valrörelse slut. Då stänger fönstret i fyra år och det är deadline för att bestämma om du vill fortsätta tillhöra ett lag som bara förlorar hela tiden med samma trötta lagledare som kör med samma nationalekonomiska harakiri-taktik i ur som i skur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: