Här kommer en genusavhandling med nya vetenskapliga rön av ungefär samma dignitet och kaliber som när Madame Curie upptäckte radioaktiviteten.
Ingen skrattar nämligen när kvinnor skämtar i TV! Särskilt illa är det tydligen i ”Vinterstudion”.
”Språkforskaren Hanna Söderlund har undersökt frågor kring humor och genus i SVT:s ”Vinterstudion” och sett vid upprepade tillfällen att ingen skrattar när en kvinna skämtar – men alltid när män gör det.”
Jag kan i alla fall glädja forskaren med att jag sällan skrattar så hjärtligt och gott som när hon och andra radikalfeminister lägger fram rapporter av den här typen.
Skrattet brukar dock fastna en smula i halsen när jag inser att jag förmodligen är med och betalar för att någon ska få lön för att sitta med tidtagarur och decibelmätare och mäta hur högt och länge Andre Pops skrattar.
Alltså, finns det verkligen inte mer angelägna saker att forska om? Hur ofta och hur högt skrattar de stackars kvinnorna som lever med hedersvåld och religiöst förtryck i de utsatta områdena till exempel? Hur ofta och hur högt skrattar de trötta änkor som avslutar sina liv i armod som fattigpensionärer? Hur ofta och hur högt skrattar de skolflickor som dagligen får höra könsord och att de är horor i skolan? Hur ofta och hur högt skrattar de våldtagna kvinnor som får se sin anmälan lämnas utan utredningsresultat?
Det här är ju inte ens ett i-landsproblem, det är ett problem i ett parallelluniversum, hermetiskt avskilt från den verklighet de flesta kvinnor i landet befinner sig i.
Det saknas i sanning inte angelägna frågeställningar ur ett kvinnoperspektiv i dagens Sverige men detta drar ju bara ytterligare en löjets slöja över det i grunden fina ordet feminism.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 