ROAD TO NOWHERE (19 Mars 2019)

Lite fascinerande ändå att följa intrigerandet inom lilleputtpartiet Liberalerna nu I samband med att Jan Björklunds efterträdare ska utses.

Tydligen har två huvudkandidater utkristalliserats. Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag verkar vara finalisterna som ska göra upp om titeln ”Heavyweight Champion of the 2,7% party”.

Vore Liberalerna anno 2019 ett någorlunda rationellt parti skulle ju den här matchen inte behöva spelas över huvud taget.

• Nyamko Sabuni är en av de ytterst fåtaliga ministrar I Reinfeldt-ministären som kom ut ur äventyret, om inte luktande av rosor, så I alla fall med någon form av ära och heder I behåll och efterlämnande ett intryck som saklig, resonabel och med en inte oansenlig personlig karisma som hjälpte henne att ”gå igenom rutan”. Rimligen borde hon kunna knapra några få, men för partiet livsviktiga procent, bland alla vilsna ex-liberaler och ex-centerpartister som nu famlar I tillvaron efter att deras partier kommit ut ur garderoben som socialistiska stödpartier och vattenbärare.

• Ullenhag å sin sida är mest ihågkommen som administrativ chef för öppna-hjärtan fiaskot, författare av det KU-anmälda och utskällda myt-manifestet och löjeväckande symbolåtgärder som att flytta sitt kontor I någon vecka till Rinkeby och Rosengård. Och hans personliga karisma är väl av den karaktären att det är tveksamt om ens automatiska dörröppnare reagerar när han närmar sig. I vilka väljargrupper han ska locka nya väljare ter sig som en lika svårlöst gåta som Hilbertproblemen för mig.

En match om partiledarposten mellan de kandidaterna borde ju vara lika förutsägbar som en hockeydrabbning mellan Detroit Red Wings och Jonstorp Tigers, om ens det.

Men nu är ju Liberalerna anno 2019 inget normalt och rationellt parti.

Till Sabunis nackdel väger det tydligen tungt att Jimmie Åkesson ”uttalat sig positivt om henne”.

Vilken skandal! Skam och vanära över Sabuni! Förmodligen är hon körd som partiledarkandidat efter den dödskyssen eftersom Liberalernas enda kvarvarande ambition tydligen är att vara mest emot SD av alla partier.

Ullenhags ministerkarriär var ju däremot så misslyckad att jag varken hört Åkesson eller någon annan icke-liberal säga något positivt om den – det ger honom tydligen en betydande konkurrensfördel I Liberalernas sällsamma partiledarrace.

Någon liberal kallar även Ullenhag för ”en god lyssnare”. Jag gissar att det innebär att han kommer att lyssna med Dumbo-öron på allt Åkesson och SD har att säga för att blixtsnabbt kunna inta den diametralt motsatta ståndpunkten.

Huruvida han hamnar rätt eller fel I sak är väl helt sekundärt. Liberalerna bygger uppenbarligen hela sitt raison d’etre på att reaktivt vara emot saker och ting numera.

Så vi lär snart alltså ha ett parti med EU-fifflare och riksdagsfifflare under Erik Ullenhags ledarskap som medialt backas upp av den intellektuella tankesmedjan på DNs ledarredaktion med Wolodarski I spetsen. How can it possibly go wrong?

Spännande dagar framför oss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: