När frågan om. svenskt EU-medlemskap först kom på tapeten i början av nittiotalet höll den svenska statens mediamonopol just på att avvecklas. Drivande i processen var den tekniska utvecklingen och entrepenören Jan Stenbeck.
Teknik- och utvecklingsfientliga sossar som inte gillar yttrandefrihet stretade dock emot med näbbar och klor. Så befängda ideer som Parabolförbud diskuterades på fullt allvar. En av de mest högljudda förbudsivrarna var Marita Ulvskog. Hade hon fått bestämma hade vi varken haft utländska nyhetskanaler, filmkanaler eller kunnat följa La Liga, NHL och Formel 1 idag. Vi hade fått hålla till godo med ”Dokument Utifrån” om nordkoreansk jordbrukspolitik, ”Ville, Valle och Viktor” , TV-pucken och liknande.
Jag röstade ja till EU. Bland annat för att jag ville minska svenska sossars möjligheter att bekämpa teknik, utveckling och yttrandefrihet och minska inflytandet för sådana klåfingriga besserwisser-politiker som Marita Ulvskog. I Tyskland där jag bodde då fanns inga statliga monopol som SVT och Systembolaget och jag antog att EU inte skulle tillåta att Sverige hade det heller eftersom fri konkurrens sades vara en av EU:s grundpelare.
Fast forward 25 år.
Systembolaget är fortfarande kvar eftersom Sverige förhandlat till sig undantag i just i den frågan. Fortfarande kan man som vuxen människa inte köpa en anständig öl i sin lokala matvaruaffär och man måste åka till Danmark eller Tyskland om man inte vill betala rövarpriser.
Och igår genomdrev teknik- och utvecklingsfientliga sossar som inte gillar yttrandefrihet en begravning av internet som vi lärt känna det. Och vem var en av de drivande om inte den gamla parabolförbudsivraren Marita Ulvskog.
Jag vill inte gå så långt som att förespråka Swexit. Än. Men ett tungt skäl till att jag med entusiasm röstade ja 1994 upphörde i alla fall att existera igår.
Jag ville att Marita Ulvskog skulle bestämma mindre över mitt liv och inte mer! Irgendwas ist schief gelaufen!
SKOTT FRÅN HÖFTEN 