Finansministern har nu lyckats klämma åt “Portugal-pensionärerna“ och regimtrogen media hjälper henne på sedvanligt maner med att beredvilligt och okritiskt trumpeta ut budskapet om att nu är slut på sötebrödsdagarna för börs-VDar och andra högdjur samt att det skulle handla om rättvisa.
https://www.aftonbladet.se/…/slut-pa-sotebrodsdagar-i-portu…
För ett tag sedan fick jag reklam från ett företag som sysslade med att hjälpa svenska pensionärer att flytta till Portugal. I reklamen beskrev man sin målgrupp som pensionärer med tjänstepensioner från privat verksamhet motsvarande 3 miljoner och uppåt. Ungefär från den nivån ansåg man sig kunna erbjuda ”mycket förmånliga upplägg”. Förmånligt var det säkert redan vid lägre nivåer.
För att ha skrapat ihop den summan i samlad tjänstepension under hela sitt yrkesliv behöver man absolut inte ha varit någon börs-VD. De nivåerna pekar snarare mot hyfsat framgångsrika säljare, dugliga chefer på mellannivå eller kompetenta yrkesmän och yrkeskvinnor som bedömts som viktiga av sina företag i näringslivet.
Den möjlighet som Portugal fram till nu erbjudit har varit till fromma för vanliga människor och trägna svenska skattebetalare som velat sätta lite guldkant på sina liv de sista ljuva åren. Folk som sedan länge dragit sitt skattestrå till stacken. Portugal har å sin sida välkomnat den injektion det inneburit för ekonomin att de grå pantrarna spenderar pengar på restauranger, golfbanor osv och skapar jobb. Sverige har sluppit kostnader för det vårdbehov som ofrånkomligt ökar med stigande ålder och som vi dessutom inte kan tillgodose på acceptabelt vis.
Win-win-win situation och EU:s fria rörlighet när den är dom bäst?
Inte enligt Magdalena Andersson. Med triumfen lysande i blicken meddelade hon igår att det är slut på sötebrödsdagarna för Portugal-pensionärerna. Din livegenskap till de svenska skattemyndigheterna blir du aldrig kvitt. Så länge Du kan andas kan Du betala för Magdalena Andersson misslyckade politik, anser Magdalena Andersson (om Du inte är gammal EU-pamp med långt större skattefördelar som partivännen och regeringskollegan Margot Wallström förstås).
Och det är klart att hon är desperat nu när kommun efter kommun skriker som nykläckta fågelungar efter pengar, när det visat sig att folk som inte kan få jobb inte bidrar till välfärden och när kronan rasat med mer än 20% i värde under hennes tid som finansminister.
Det handlar inte alls om rättvisa utan om traditionell socialdemokratisk jantelagsfilosofi och missunnsamhet.
Nyligen godkände t.ex Magdalena Andersson att Sverige genom gymnasieamnestin tar på sig försörjningsansvaret för 9.000 asylsökande utan asylskäl som i median (baserat på historisk statistik) inte kommer att hitta några jobb och betala någon skatt de närmaste tio åren. Bara det kommer att kosta mångfalt mer än vad hon kommer att lyckas dra in på beskattningen av de fåtaliga Portugalpensionärerna. Och jag skulle snarare betrakta det som sötebrödsdagar att få sin försörjning tryggad i ett land där man ursprungligen bedömts sakna skäl att ens vara och där man aldrig betalat skatt.
För många slitna folkhemsbyggare var det en dröm att kunna få avnjuta de sista ljuva åren i en tillvaro liknande paret på bilden nedan.
För många av dessa punkterade Magdalena Andersson den drömmen igår. Nu får de se fram emot att betala fortsatta skyhöga skatter för att betala för socialdemokraternas utopiska ideer om mångkultur, feministgriller, att titta på trist vänsterpropaganda på public-service, betala dyrt om de vill ha en bil för ett aktivt liv eller njuta av ett glas vin och vara beredda på att få sitta timmar och vänta på underdimensionerade akutmottagningar om de behöver vård.
Så låt de sista ljuva åren bli de bästa i vårt liv, heter det i visan. Den som skrev den texten hade uppenbarligen inte räknat med Magdalena Andersson.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 