Stefan Löfvens första (och förhoppningsvis sista) mandatperiod närmar sig sitt slut. Dags för en liten tillbakablick.
APRIL 2015: Statsminister Löfven deklarerar att det inte finns något tak och ingen gräns för hur många flyktingar Sverige kan ta emot. Tidigare har hans migrationsminister uttryckt en from förhoppning om att framtidens Zlatan och Loreen ska dölja sig i flyktingströmmarna.
SEPTEMBER 2015: Statsminister Löfven deklarerar att han inte bygger några murar trots att Sverige under lång tid tagit emot långt mer flyktingar i förhållande till capita och därmed sin kapacitet än andra länder. I stället ska han försöka exportera det svenska konceptet och få andra europeiska länder att ta ansvar. De andra länderna är dock skeptiska och framgångarna uteblir.
OKTOBER 2015: Regeringspartierna + alliansen håller gemensam presskonferens och demonstrerar bred enighet om att den generösa politiken ligger fast. Centerpartiets representant önskar alla välkomna till Sverige, för säkerhets skull på arabiska. Ingen av regeringsrepresentanterna invänder. Budskapet sprider sig och folk fortsätter att söka sig till Sverige i allt stridare strömmar.
NOVEMBER 2015: Invandringen till Sverige når sin peak. Tusentals människor väntar i de nordtyska färjelägren på transport till Sverige. Andra ger sig ut på livsfarliga promenader på de danska motorvägarna mot det hägrande landet i norr som sagt sig välkomna alla. Varje vecka anländer människor motsvarande en svensk kommun av Haparandas, Markaryds eller Surahammars storlek till Sverige.
NOVEMBER 2015 (LITE SENARE): Statsminister Löfven anser sig plötsligt behöva både tak och murar. Benhårda gränskontroller införs och vållar kaos i Sundstrafiken, tillfälliga uppehållstillstånd införs, försörjningskraven skärps. Det låter förvillande likt en SD-konferens. Regeringskollegorna Romson och Fridolin gråter respektive tycker allt är skit.
JANUARI 2016: Insikterna om att det nog fanns en gräns för Sveriges flyktingmottagandekapacitet har vuxit inom regeringen. Inrikesministern anser nu att 80.000 ska utvisas, med tvång om så behövs.
MARS 2016: Migrationsverket äskar och beviljas 28 miljarder extra. Bert Karlsson och andra flyktingentrepenörer gnuggar händerna.
APRIL 2016-APRIL 2018 Larmrapporter om brist/köer inom välfärdens basfunktioner som polis, skola, sjukvård och äldreomsorg står som spön i backen. Stora kommuner är konkursmässiga och överlever bara med hjälp av utjämningsbidrag. Tidigare rapporter om invandringens svindlande vinster i t.ex Sandviken avslöjas som bluff och humbug.
SOMMAREN 2018: Bara runt 4000 av de 80000 utvisningarna verkställs på årsbasis. Aktivister hindrar flygplan från att starta. Regeringen inför ett hastverk kallad gymnasieamnesti för att slippa utvisa 9000 huvudsakligen afghanska män och juristerna rasar. En annan utvisning verkställs inte för att den utvisade gråter. Även dömda våldtäktsmän har 80% chans att slippa utvisning. Kostnaderna skjuter i höjden, i stort sett all offentlig service bågnar under trycket och allt fler S-debattörer tycker skatterna måste höjas för att vi åtminstone ska ha råd att släcka skogsbränder.
AUGUSTI: Statsminister Löfven driver oförtrutet valrörelse med budskapet ”ordning och reda i migrationspolitikem”. I övrigt vill han, förståeligt nog, inte att valrörelsen ska handla om migration, invandring och flyktingar utan om LAS-regler och avdrag för fackföreningsavgifter.
9 SEPTEMBER 2018: De svenska väljarna avger sin dom över Regeringen Löfvens prestationer under mandatperioden. Det blir minst sagt spännande…..
SKOTT FRÅN HÖFTEN 