En av mina bästa vänner kan vi kalla Edin. Han kom till Sverige som flykting från det krigshärjade Bosnien i början på nittiotalet.
Han kämpade hårt med det svenska språket, han var ambitiös och duktig och fick rätt snabbt ett jobb som hantverkare. En gång förde hans jobb honom till mitt hus för ett reparationsarbete
Vi började prata en del (hans svenska var vid den tiden inte så bra) och kom rätt snabbt in på fotboll och upptäckte att vi förenades av vårt brinnande fotbollsintresse. Vi sprang sedan på varann på O’Learys, Olympia och i andra fotbollssammanhang. Vi blev med tiden goda vänner, började umgås och jag har lärt mig mycket om bosnisk mat & dryck, fotboll och kultur av Edin. Förhoppningsvis har jag i ringa mån hjälpt honom att finna sig till rätta i Sverige. Han är en vän jag uppskattar mycket. Intelligent, halsbrytande humoristisk och vänfast.
Det har gått bra för Edin. För rätt många år sedan nu tog han över företaget han jobbade på när hans chef gick i pension. Han har gift sig, han har två jättefina barn och har köpt en villa i närheten av min. Han pratar felfri svenska om än med en dialekt som han själv kallar ”juggeskånska”, jobbar stenhårt och är såvitt jag kan bedöma en medborgare som bidrar långt mer till det svenska samhället än han utnyttjar dess tjänster. En alltför sällsynt glänsande ”success story” inom svensk integration.
Edin är också sedan flera år övertygad SD-röstare och har vid flera tillfällen skällt ut mig för min mindre entusiastiska inställning till partiet. Han menar med rätt eller orätt att Sverige stadigt försämrats sedan han kom hit och lägger i princip all skuld på invandringspolitiken. Han har ingenting emot generös invandringspolitik men är oerhört upprörd över hur kravlös den numera är och hur idiotiska påhitt som etableringslotsar är. Mindre myndigheter som lägger näsan i blöt och mer frihet/mindre skatt för företagare som skapar jobb sammanfattar hans politiska credo rätt bra
Numera är vi rätt överens om tillståndet i Sverige även om hans förslag till lösningar fortfarande är mer radikala än mina.
Nåväl, om jag förstår Rebecca & Fiona, Ulf Bjereld, Rosanna Dinamarca, Malena Ernman och Nina Rung rätt (se nedan) bör jag gå över till Edins hus, ringa på hans dörrklocka och därefter hota och manipulera honom så att han inte följer sin övertygelse och röstar på SD.
Well, it wont happen. Dels för att jag välförtjänt skulle bli av med en tjugofemårig vänskapsrelation som jag verkligen uppskattar och dels för att jag vet vad han skulle säga, någonting som fonetiskt låter som ”Idjo Pakao” och som jag har lärt mig ungefär betyder ”Dra åt helvete” på bosniska.
Vilka tror egentligen de här värdegrundstomtarna att de är? I vilken värld lever de? Vilken människosyn har de? Vem vill ha vänner som hotar och manipulerar dig?
FOTNOT: Edin gillar inte myndigheter som snokar på Internet så namnet är fingerat och en hyllning till hans store idol, den bosniske centerforwarden Edin Dzeko.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 