ALL THOSE YEARS AGO (1 Juli 2018)


Sverigedemokraternas nynazistiska/rasistiska rötter fortsätter att vara allerstädes närvarande i debatten, senast var det Annie Lööf som anförde det som motivering till att Sverigedemokrater inte bör få svinga ordförandeklubban i riksdagens olika utskott.

Till att börja med har Annie Lööf rätt i att Sverigedemokraternas historia är anskrämlig och motbjudande liksom, pikant nog, hennes eget partis historia är (googla gärna om den grovt nazistanstrukne Per Olof Sundman som var riksdagsman för centerpartiet så sent som 1980 dvs 35 år efter andra världskriget tog slut eller läs detta http://www.sydostran.se/ledare…/nar-centern-var-varre-an-sd/ )

Anyway, tillbaks till SD – på nittiotalet hade de någon slags strandfest några hundra meter från mitt hem och jag blev själv vittne till vitmaktmusik, sieg-heil-hälsningar och drängfylla när jag var ute och rastade min hund. Dessutom hade de någon slags högborg i NV-Skåne på den tiden vilket ledde till att jag rätt ofta vittjade min brevlåda på SD-flygblad med innehåll som jag inte skulle tveka att kalla både rasistiskt och osmakligt.

Det här hände 1995 eller 1996 och i det nästföljande valet (1998) fick SD 19.624 röster vilket motsvarade 0,37% av rösterna. Jag minns att jag förstrött noterade det, tyckte det var en beklagligt hög siffra men konstaterade att de inte skulle komma in i riksdagen ens om de tiodubblade sina röster. I valet innan, 1994, hade de fått drygt 13.000 röster så det fanns på den tiden inget som tydde på att hundratusentals nya väljare skulle lockas av deras dåtida budskap i den mån det ens förtjänade att kallas det. 

Hade någon 1998 presenterat en framtidsprognos för mig som visade på att SD skulle ha goda möjligheter att bli ett av Sveriges största partier på tjugo års sikt hade jag hållit det som lika troligt som att grisar skulle kunna flyga om tjugo år. Att det kunnat inträffa utgör allt bevis jag behöver för att ställa övriga partiers monumentala inkompetens bortom allt rimligt tvivel. 1998 tyckte de flesta (inklusive jag själv) att Sverige fungerade hyfsat (om än inte klanderfritt) och få såg något behov av radikal kursändring på det sätt som många gör idag när samhällets basfunktioner knakar alltmer i fogarna och hela samhällsbygget svajjar.

Nåväl, de 19.624 som röstade på SD 1998 är förmodligen de som förkroppsligar partiets nynazistiska rötter. Hur relevant är då det idag?

1. Om vi utgår från opinionsundersökningarna så är min bästa gissning att runt 20% kommer att rösta på SD 2018. Det är i runda slängar 1,3 miljoner väljare. Även om alla de 19.624 veteranerna från nittiotalet skulle finnas kvar i partiet utgör de bara lite drygt 1% av SD:s väljare. Resten dvs runt 1,280.000 väljare är nytillkomna Svennar och Stinor som lockats av partiets förändrade framtoning/mindre extrema politik och/eller alienerats av de andra partiernas samhällsdestruktiva politik. Jag vågar t.ex ta gift på att en så klok person som Jonas Andersson inte hade lockats av 1998 års upplaga av SD. Samma sak med de människor med invandrarbakgrund som jag känner och är övertygade SD-röstare för att de saknar det Sverige de kom till på nittiotalet.

2. Dessutom är säkert inte alla de 19.624 SD-veteranerna kvar i partiet. En del av de unga skinnskallarna jag såg på Rydebäckstranden har antagligen vuxit upp och blivit förståndigare (ungefär som att många som förr kallade sig kommunister har slutat upp med det, lex Lars Ohly), andra har uteslutits till följd av partiets rätt hårdföra nolltolerans mot rasism, andra har besviket försvunnit till radikalare alternativ som Alternativ För Sverige och Nordiska Motståndsrörelsen, andra har försvunnit av andra anledningar – tjugo år är en lång tid och mycket hinner hända.

ERGO: Ja, SDs rötter är i högsta grad klandervärda och det kan inte uteslutas att de fortfarande vållar problem men de som representerar dem idag är med till visshet gränsande sannolikhet inte särskilt många och i klar minoritet inom partiet. Det som är viktigare än deras gamla rötter är att de har slagit ut i full blom och att miljontals svenskar tycker deras politik är den bästa som står till buds i valet 2018. På samma sätt tycker jag det är angelägnare att granska centerpartiets, moderaternas, socialdemokraternas och, vänsterpartiets politik av idag än att göra nya arkeologiska decenniegamla fynd i deras respektive på intet sätt rakt igenom glansfulla historia.

Att fortsätta frysa ut, mobba och blockera SD med hänvisning till deras rötter tycker jag inte har så mycket bäring längre utan har med marginal passera sitt bäst-före-datum och det känns numera mest som en nattstånden, trött och desperat klyscha som ligger behändigt till hands när man står svarslös inför obekväma frågor om den egna politiken.

Och inte ens den mest inpiskade Arnstad-beundrare kan väl påstå att den taktiken varit visat sig särskilt lyckosam och framgångsrik?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: