Själv har jag fram tills den senaste tiden inte varit så bekymrad över svensk nazism. Jag är färgad av ett avsnitt av debattprogrammet ”Kvällsöppet” på sjuttiotalet (dåtidens ”Opinion Live”) där de dåvarande svenska nazistledarna, makarna Oredsson, medverkade och skämde ut sig totalt – i alla fall rådde det fullständig consensus om den saken i min högstadieskolas rökruta dagen efter. Nazister var kufar/idioter som ville förvandla det fredliga välfärdssamhället Sverige (då ett världens rikaste länder) till en diktatur med en av de vidrigaste och blodigaste tyrannier världen skådat som förebild. Vilka sorgliga puckon, tyckte jag då och har inte ändrat uppfattning en millimeter sedan dess.
Men det var annorlunda då:
1. I Kvällsöppet-studion fanns också den tidens politiska/kulturella elit och de gjorde naturligtvis intellektuell slarvsylta av nazisterna. Hade det varit idag hade de förmodligen bojkottat programmet och låtit makarna Oredsson oemotsagda sjunga tredje rikets lov och plocka poäng genom att insinuera att deras meningsmotståndare var fega.
2. På den tiden hade inte ordet nazist devalverats till att kunna betyda vemsomhelst som förespråkar en något stramare invandringspolitik än vad som råkar vara Sveriges officiella linje för tillfället. Just den definitionen hörde jag en ung människa ge för ett tag sedan – och det är ju inte underligt när statsministern sanktionerar en expert/debatthuligan som anklagar någon som Hanif Bali för nazistsympatier.
3. Sjuttiotalets svenska kulturella/politiska elit bjöd heller inte nazisterna på självmål som man nu gör när man försöker framkalla någon slags omerta med vad Johan Hakelius träffande beskriver som smått sovjetiska metoder. https://www.fokus.se/2017/09/skams-ni-inte/
Sverige gör i princip allt fel i kampen mot nazism.
• Vi har trivialiserat begreppet nazism genom att använda det i tid och tid om personer som inte har ett skvatt med nazism att göra. Man kan visst ha synpunkter på Hanif Bali och Jimmie Åkesson men att dra paralleller till Hitler och Himmler är inget annat än revisionism som förminskar ordet nazisms historiskt välförtjänt diaboliska klangbild.
• Vi låter nazisterna ta den billiga propagandasegern att ha lagt krokben för ett evenemang av Bokmässans dignitet.
• Bojkotten ger dem möjlighet att ta ytterligare propagandapoäng genom att insinuera feghet och att de som bojkottar saknar motargument. Typ ”Inte ens de som kallar sig samhällselit och som har ordet som sitt levebröd vågar möta oss, De vågar inte ens vara på samma mässa som oss.” Intrycket av feghet blir ju inte mindre av att en Expo-representant just sitter i TV4 och förklarar hur starka och välorganiserade nynazisterna är – då borde det väl vara än mer angeläget att stå upp och inte lämna walk-over på bokmässan? Jag tror knappast Torgny Segerstedt hade lämnat walk-over.
• Och ytterligare propagandapoäng plockar nazisterna när de goda krafterna agerar på ett sätt som får en så sansad skribent som Hakelius att tänka på en annan avskyvärd diktatur som Stalins Sovjet. Inte direkt bästa sättet att demonstrera enighet i kamp mot nazism.
Håller vi på så här börjar jag snart oroa mig för svensk nazism igen – tack för det samhällseliten. Not.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 