Har följt en FB-debatt den senaste veckan om konservatismens förhållande till nazism. Några debattörer som jag respekterar har menat att även om ideologierna är väsensskilda så framstår inte skillnaderna som tydliga för icke-konservativa.
Eftersom jag brukar beteckna mig själv som ”konservativ och sekulär humanist” när någon gitter fråga blev jag lite förvånad eftersom jag levde i den ärliga tron att skillnaderna var uppenbara.
Nåväl, jag har inte ett jota emot att riskera att vara övertydlig på den här punkten så här är, en gång för alla, min position gällande nazism:
”Jag anser att den nazistiska ideologin är något av det vidrigaste som konstruerats av en mänsklig hjärna. Särskilt gäller det dess rasbiologiska tillämpning. Föreställningen att en människas värde definieras av hans/hennes arvsmassa och inte hans/hennes handlingar är så långt ifrån min egen människosyn/värdegrund som det går att komma. Sveriges förhållningssätt till nazismen under WW2 är verkligen inget att vara stolt över. Att någon människa öht vill kalla sig nazist efter 1945 är för mig ett av tillvarons största mysterier. Att historien innehållit andra vedervärdiga ideologier eller att man anser att utvecklingen i t.ex Sverige är på ett sluttande plan får varken förminska, relativisera eller tjäna som förmildrande omständighet för dem som vill föra det blodbesudlade nazistiska tankegodset vidare. Den enda anledningen till att jag inte vill totalförbjuda skiten är att jag tror den skadas mer av att exponeras i dagsljus än att få operera i en offer- och martyrroll i skuggorna.”
Jag hoppas det var tydligt nog.
Jag skulle välkomna att de som definierar sig ”vänster” gjorde lika kategoriska och tydliga statements visavi en annan blodbesudlad ideologi nämligen kommunismen.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 