Någon som minns Ny Demokrati? Det har faktiskt gått runt ett kvarts sekel sedan Ian Wachtmeisters och Bert Karlssons (yes kids, just DEN Bert) skapelse var som hetast och förgyllde/vanärade (beroende på vem man frågar) den svenska riksdagen.
Själv bodde jag utomlands under Ny Demokratis storhetsperiod och dessutom var jag måttligt intresserad av politik på den tiden. Jag hade gillat Bohman och Adelsohn, tyckte Bildt (på den tiden) var en helt OK efterträdare, röstade på moderaterna och brydde mig inte särskilt mycket mer tills det var dags för nästa val. Skulle sossarna råka vinna något val så var ändå inte Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt fullständiga katastrofer. Sverige genomgick visserligen en djup finanskris vi den tiden men jag tyckte det verkade vara precis vad vi behövde för att vakna och ta itu med de strukturella fel i samhället som skapades under Olof Palmes rätt fatala era.
Ny Demokrati uppfattade jag som Ian Wachtmeister och ett brokigt entourage av knäppgökar, extremister och rättshaverister.
En av de i kretsen runt Ian som jag uppfattade som rätt extrem var Wivianne Franzen som också var partiledare med obefintlig framgång ett tag under partiets dödsryckningar. Hon är mest känd för det här uttalandet från 1993:
”Hur länge dröjer det innan våra svenska barn ska vända ansiktet mot Mecka?”
Den retoriska frågan kom att förfölja både henne och partiet under resten av deras politiska existens och etablissemanget dom var stenhård. Exempelvis skrev DN: ” Nyd sprider hatets hysteri. Riksdagsledamöter stimulerar rasismens våld och gift.” https://www.dn.se/…/nyd-sprider-hatets-hysteri-riksdagsled…/
Om någon hade frågat mig 1993 vad jag tyckte om Ny Demokratis ”Mecka-farhåga” hade jag säkert varit mindre hysteriskt fördömande än DN (det kan aldrig vara rasism att kritisera en religion) men jag hade varit enig med DN om att det var en obefogad och överdriven farhåga samt ett rätt oseriöst sätt att debattera med att måla upp orealistiska skräckbilder.
Det är bara att utan omsvep erkänna att jag hade fel. Visserligen har, mig veterligen, inte svenska skolbarn behövt vända sig mot Mecka än. DÄREMOT hade jag 1993 bedömt det som lika osannolikt och värre om Ny Demokrati t.ex sagt:
• Hur länge dröjer det innan vi tvingas höra muslimska böneutrop på gator, torg och på så hög decibelnivå att vi inte ens är fredade I våra hem medan andra religioner förbjuds att ringa I klockor? Anrika Anderstorp Raceway fick lägga ned motortävlingar för att lägre decibelnivåer än vad som tillåtits för Växjömosken. http://teknikensvarld.se/anderstorp-lagger-ned-racingverks…/
• Hur länge dröjer det innan flickor och pojkar måste bada åtskilda I offentliga simhallar?
• Hur länge dröjer det innan svenska kommuner ska börja köpa upp multipla bostadsrätter åt polygamister?
Och så vidare. Allt detta hade tett sig som en helt osannolik och absurd framtidsvision för 25 år sedan och på alla ”hur-länge-dröjer-det-frågona” ovan hade jag säkert svarat ”when hell freezes over” eller något liknande. Och minst lika bestämt som på Franzens fråga.
Sverige hade nämligen sekulariserats I snabb takt under 60, 70 och 80-talet. Min föräldragenerations katekeser och morgonsamlingar var borta, kristendomsundervisningen i skolan hade ersatts med religionsundervisning, allt färre döpte och konfirmerade sig, den gammaltestamentliga synen på kvinnor och homosexuella luckrades upp o.s.v o.s.v. De flesta verkade nöjda med utvecklingen och de som inte var det (t.ex Livets Ord-ledaren Ulf Ekman) avskrevs ofta som hopplöst efter sin tid av både media, av den breda allmänheten och av mig själv.
Det kändes I början på nittiotalet som om religionen spelat ut sin roll i det svenska offentliga samhället och nu var en privatsak för den enskilde. Jag tyckte det var bra, hade intrycket att de flesta tyckte som jag och bedömde en comeback för religiösa föreställningar i det svenska offentliga rummet som osannolik.
Men islam har aldrig mött samma motstånd som t.ex Ulf Ekman och Livets Ord gjorde trots att synen på t.ex kvinnor och homosexuella i stora delar förenar dem och känns måttligt kompatibel med Sverige anno 2018. Sanningen är att islam knappt möter något motstånd alls vad gäller att flytta fram sina positioner i det offentliga svenska rummet. Ja till islam där t.ex katoliker får hårdnackade nej, senast I Växjö och även de gapigaste radikalfeministerna poserar glatt i slöja ena dagen och fördömer bikinis andra dagen. https://www.metro.se/…/förbjud-den-sexistiska-bikinireklame…
Allt annat än villkorslös kapitulation, fjäskande underdånighet och att säga ”ja imamen, nej imamen och alla gånger imamen” kallas islamofobi och främlingsfientlighet. Det är det inte. Det är t.ex högst legitim omsorg om det sekulariserade samhället att vara bestämt och ovillkorligt emot alla de exempel jag listade ovan. Problem med islamofobi har man om man behandlar muslimer sämre än andra troende – inte för att man inte behandlar dem bättre.
Men 1993 hade ord som tolerans, anti-rasism och mångfald kvar sin ursprungliga valör och hade inte degenererat till urvattnade bortförklarings-floskler och banala klichéer som odugliga politiker använder för att rättfärdiga en politik utan stringens och konsekvensanalys toppad med brist på ryggrad.
Nej, 1993 underskattade jag helt enkelt grovt vilka ryggradslösa ynkryggar som skulle komma att styra Sverige I framtiden. Shame on me. I should have known better.
Numera tror jag tyvärr också att det snart blir tal om att barnen ska vända sig mot Mecka. Vi säger ju ja till allt och till än mer osannolika saker för att vara till lags. För att travestera Rodgers/Hammerstein:
We’re just a country who cain’t say no
We’re in a terrible fix
We always say ”come on, let’s go!”
Jist when we orta say nix…
En mandatperiod till med sossar och miljöpartister eller Reinfeldtianer och centerpartister så har vi en naturlig ny nationalsång i den gamla Oklahoma-dängan.
Någon som hört de ovannämnda säga ett kraftfullt nej till någonting? Att statsministern säger ”oacceptabelt” räknas inte…..det har ju visat sig I praktiken vara socialdemokratiskt kodspråk för ”fritt fram” och ”kusten klar”.
Bidrag till och avdragsrätt färr vallfärdsresor till Mecka? (Kom ihåg var ni läste det först). Någon borde fråga Löfven vad han tycker….svarar han ”oacceptabelt” så är ju förslaget att betrakta som godkänt. Eller för den delen om han börjar yra om LAS…..
I ett land som tillåter religiösa förkunnelser att dåna ut på racerbane-volym kan inget uteslutas.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 