
En del vänsterföreträdare försöker i tid och otid sola sig i glansen av svenska idrottsframgångar. Minister Strandhäll försökte t.ex ge ”den svenska modellen” äran för det senaste VM-guldet i ishockey. Och i den här förvirrade ledarkrönikan försöker Aftonbladet dra någon slags politiska växlar på det svenska avancemanget till fotbolls-VM i Ryssland nästa år och förvandla den till en triumf för kollektivistiskt vänstertankegods. https://www.aftonbladet.se/…/kvallens-fotbollsgala-borde-fi…
Historielöst och okunnigt. De borde veta bättre.
Exempelvis vann Italien VM i fotboll två gånger (1934 och 1938) under tiden Benito Mussolini var Italiens enväldige diktator. Och Argentina vann VM 1978 när General Videlas militärjunta styrde landet med järnhand (samma junta som startade Falklandskriget). Och hur bra var inte det sovjetiska CCCP-hockeylandslaget med superfemman på åttiotalet?
Jag tycker personligen inte det kan tas som intäkt för förträffligheten hos vare sig Mussolinis, Videlas eller Brezjnevs samhällsbyggen och politiska filosofi och anser inte att Löfven är någon grå eminens bakom det framgångsrika VM-kvalet heller.
För övrigt nåddes Sveriges största idrottsframgång under min livstid, VM-bronset i fotboll 1994, på den tiden när Carl Bildt var statsminister. Och till yttermera visso så missade Sverige tre raka stora fotbollsmästerskap på åttiotalet trots att vi då hade vår förmodligen bästa spelargeneration någonsin (Hysen, Strömberg, Torbjörn Nilsson osv). Det inträffade under socialdemokratiskt styre liksom debaclet mot Costa Rica 1990 och totalhaveriet mot Vitryssland i OS-hockeyn i Salt Lake City 2002.
Att blanda ihop fotboll och politik leder inte till något gott. Däremot kan Honduras och El Salvador vittna om att det kan leda till krig. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Football_War
What goes around comes around…..Socialdemokraterna borde inrikta sig på att skapa lite framgångar inom vården, skolan och tryggheten i samhället i stället för att åka snålskjuts på idrottsframgångar med det genomskinliga syftet att avleda uppmärksamheten från alla sina egna skändliga misslyckanden och tillkortakommanden.