”Det är häftigt att betala skatt” – De bevingade orden uttalades i originalversionen av Mona Sahlin och sedermera gjorde Anders Borg en, rätt misslyckad, cover. https://www.expressen.se/…/anders-borg-m-det-ar-haftigt-at…/
Få citat under de senaste decennierna har blivit lika bespottade i mina ”knökhögerkretsar” men ingen regel utan undantag och jag minns en skatt jag betalat som jag faktiskt tyckte var häftig.
På nittiotalet bodde jag, arbetade och betalade skatt i Tyskland. Någon gång under den perioden beslutade sig regeringen Kohl för att införa en extra skatt som kallades ”Solidaritetszuschlag” för ”Aufbau Ost”.
Bakgrunden var att Berlinmuren fallit och Tyskland hade återförenats. Politikerna hade upptäckt att de nya Bundesländerna (gamla DDR) bakom fasaden var ett rått- och konkursbo efter 45 års socialistiska experiment. Allt var kass. Industrin låg decennier bakom den västtyska, vägarna och övrig infrastruktur var hopplösa och fulla med stinkande Trabanter och inte minst flydde den yrkesskickliga delen av befolkningen i strida strömmar till de grönare betesmarkerna i väst.
Så kunde det inte fortsätta. Då skulle den östra delen av Tyskland snabbt utvecklats till ett ännu värre spökland än det redan var. Så för att reparera 45 år av socialistiskt vanstyre sjösatte man det omfattande projektet ”Aufbau Ost” (Uppbyggnad Öst) och fördelade notan på alla tyska skattebetalare. På lönespecifikationen särredovisades skatten ”Solidaritetszuschlag” och jag minns att det för min egen del handlade om ett rätt ansenligt belopp varje månad.
Nu till det märkliga. Jag kan inte minnas att särkilt många var upprörda över den här skatten. T.o.m de mest notoriska skattekverulanterna bland mina kollegor och vänner accepterade den. Annars brukade de benämna även modesta höjningar av t.ex bensinskatten som ”eine gemeine Frecheit” (nedsablande) eller ”eine Sauerei ohne Ende” (mycket nedsablande). Vad gällde Solidaritetszuschlag fur Aufbau Ost ryckte de bara på axlarna och lät möjligen undslippa sig ett kort ”notwendig” (nödvändigt).
Så, hur kom det sig att tyskarna (normalt väl så kritiska mot skattehöjningar som svenskar) accepterade just denna skatt utan större åthävor:
1. Den upplevdes som nödvändig. Man behövde bara vistas i någon timme på andra sidan den gamla gränsen för att bli tröstlöst deprimerad över det synbara förfallet.
2. Den upplevdes som fokuserad. Det mesta annat lades för fäfot och ansträngningarna inriktades helt på huvuduppgiften, att göra gamla DDR drägligt att bo och arbeta i.
3. Man såg snabba resultat och förbättringar. Det tog t.ex inte lång tid innan en spikrak Autobahn var byggd mellan Munchen och Berlin. Berlin omvandlades till en enda byggarbetsplats och rätt snart körde jag en gång vilse där utan att märka om jag befann mig i gamla Väst- eller Östberlin, helt otänkbart bara några år tidigare.
4. Det fanns förtroende för den politiska ledningen. Tongivande inom tysk politik på den här tiden var sådana som Kohl och Genscher. Och de hade lite annat förtroendekapital som dugliga statsmän än Löfven och Fridolin om man säger så.
Nåväl, bottom-line är att jag besökt Berlin, Leipzig, Dresden och Rostock många gånger sedan dess. Då har jag sett hur blomstrande och moderna städer av internationellt snitt vuxit fram ur de socialistiska ruinerna som kallades DDR och som sådana som Lars Ohly vurmade för.
Det känns faktiskt rätt häftigt att veta att jag genom mina inbetalningar av Solidaritetszuschlag dragit mitt strå till stacken för att möjliggöra detta!
Och gudarna skall veta att behovet av ”Aufbau Schweden” finns efter det senaste decenniets politik men jag ser varken fokusering, resultat av redan genomförda skattehöjningar eller statsmän av Kohls och Genschers kaliber. Jag ser bara slöseri, inkompetens och Löfven/Fridolin.
Och då är det inte ett dugg häftigt att betala skatt!
SKOTT FRÅN HÖFTEN 