Ja, jag är väl en av de skyldiga när det talas om tidningskris och tidningsdöd….förr så bestod min morgonrutin i att äta en rejäl frukost och att läsa en rikstäckande morgontidning (Vanligtvis DN eftersom den alltid haft mer sport än SVD), en lokaltidning (ibland HD och ibland Sydsvenskan) och se morgonnyheterna på SVT eller TV4.
Den rejäla frukosten har jag inte gjort avkall på men jag har både sagt upp både DN och HD/Sydsvenskan samt tittar alltmer sällan på TV:s morgonsändningar. Dessutom bryr jag mig inte om svenska kvällstidningar förutom deras sportbilagor längre.
Det har ersatts av att jag går igenom mitt Facebook-flöde för svenska nyheter från massor av olika källor och tittar på några engelsk-, tysk- och franskspråkiga tidningars sajter för att hålla mig a jour om internationella spörsmål.
Har jag då blivit dummare och mer inskränkt än jag redan är på grund av mina förändrade morgonrutiner som ”gammelmedias” tillskyndare ofta vill hävda? Jag har svårt att se det. Om vi tar de vanligaste argumenten:
1. Jag får ett ensidigt urval av nyheter – Sant är att de som skriver och länkar i mitt flöde oftast hyfsat delar min värdegrund och politiska syn. Vad de väljer att skriva om och länka till avspeglar vad de tycker är viktigt och de fungerar ju därför som en slags ”redaktörer” och ”filter” vad gäller mitt privata nyhetsinhämtande. Å andra sidan skulle jag få en vinklad bild som präglades av vad Wolodarski och hans likasinnade tycker är viktigt om jag läste DN. Och jag tycker att t.ex Thomas Gur och andra är ”redaktörer” som jag har mycket mer förtroende för än Wolodarski och hans handgångna redaktion. Inte konstigare än att jag förr skulle föredragit DN framför Norrskensflamman.
2. Jag får ett ensidigt urval av åsikter – Samma här. Dock länkar mina vänner friskt till Lindberg, Lindström och allt vad de nu heter så jag får läsa dem också, om än oftast med några väl valda förord till länken av den vän som länkar. Jag tror faktiskt jag läser mer miljöpartistiska debattartiklar i mitt nyhetsflöde än vad jag skulle läsa sverigedemokratiska debattartiklar i DN, om det nu handlar om att få en allsidig bild av debatten.
3. Tidningar har en ansvarig utgivare vilket borgar för en slags professionell grundkvalitet – Har de det mer än på pappret? Jag har inte sett att DN:s ansvarige utgivare tagit något ansvar för publicerandet av oseriöst dravel som Sandvikenrapporten eller att AB:s ansvarige utgivare tagit något ansvar för att de publicerar troll om vars identitet och existens de inte har en aning på sin debattsida. Innan någon blir min FB-vän har jag i alla fall någon form av relation och vet vem personen är.
4. Tidningarna har professionella skribenter I – Det är de flesta av mina FB-vänner inte. Däremot är de lärare, poliser, jurister, ekonomer, sjuksköterskor, arbetare, pensionärer osv och här får jag deras åsikter och upplevelser direkt från källan. Jag har aldrig förstått på vilka meriter t.ex f.d popskribenter skulle vara mer insiktsfulla vad gäller politik än t.ex sjuksköterskor och poliser. Ej heller varför människor som i orepresentativ utsträckning bor på Södermalm skulle vara bättre skickade att beskriva Sverige för mig än min mångfacetterade vänkrets från Ystad till Haparanda. Och mina FB-vänner är säkert väl så ”kritiska och oberoende” vad gäller att kritisera samhället som en journalist på en tidning som bara kan betala vederbörandes lön med hjälp av statligt presstöd.
5. Tidningarna har professionella skribenter II – Tja, om man gillar Lindströms, Lindbergs och allt vad de nu heter så är det ok. Själv tycker jag att det är viktigare att jag får ta del av krönikor av sådana som t.ex Robert Starman och Jonas Andersson som jag personligen upplever som överlägsna både vad gäller både stil, stringens och substans.
6. Dessutom kan jag kommentera om jag läser något intressant eller engagerande. Ingen av mina FB-vänner tillämpar censur. Däremot hade det som idag är regeringens officiella flyktingpolitik förmodligen varit för magstarkt för de flesta tidningar för två år sedan, i den mån de ens tillåter kommentarer längre.
7. Och lokaltidningen hade jag mest för familjesidorna. Får någon vän tillökning, gifter sig eller gör en resa får jag mycket bättre info om saken via FB. Likaså om det skjuts i Helsingborg eller stjäls i mitt bostadsområde.
8. Enda gången jag kan känna mig lite oinformerad är om jag hamnar i ett sammanhang där det talas om mellon och olika såpor. Där skulle jag kanske ha nytta av att läsa kvällstidningarna….
9. Och till sist sparar jag dessutom tusentals kronor varje år.
Självklart är det ändå bra om bra tidningar finns kvar så att duktiga journalister på heltid kan jobba med grävande reportage och fortfarande finns många duktiga journalister. Men som nyhetskonsument tycker jag det är perfekt rationellt att välja bort dagstidningarna idag. Det vore också lätt för tidningarna att förbättra sin lönsamhet och säkra sin överlevnad. Så dum och inskränkt så att jag avslöjar hur helt gratis är jag emellertid inte….
Sanning, konsekvensneutralitet och att inte underskatta läsarnas intelligens är dock underskattade strategier. Agendajournalistik, hårdvinklanden och förtiganden av obekväma fakta är överskattade dito. Det borde alla från DN till Avpixlat tänka på och ta lärdom av utländsk media.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 