Alla ni som gillade olika, skanderade ”refugees welcome”, applåderade Reinfeldts öppna-hjärtan-tal och spred bilder på en död treåring…..var blev ni av?
I lördags anordnades en demonstration mot avvisningar av afghanska flyktingar. Man marscherade från Tumba och samlades på Sergels torg för att framföra sina krav, berätta om situationen i Afghanistan och läsa dikter.
Här fanns ju ett ypperligt tillfälle att markera att ni står upp för den politik ni pläderade för. Det är ju nu det hade behövts när allt fler kommuner flaggar för neddragningar på allt från snöröjning till personliga assistenter för svårt handikappade, när det som förr var främlingsfientligt har blivit regeringspolitik, när kommunerna handlar bostadsrätter och grannlägenheten kan bli flyktingboende och när opinionsvindarna för generös flyktingpolitik blåser snålare.
Ändå – bara ett tusental slöt upp varav påfallande många verkade vara afghaner. Den tidigare så högljudda och självutnämnda PK-eliten märktes mest genom sin frånvaro och det politiska etablissemanget representerades bara av några backbenchers från vänsterpartiet och miljöpartiet. Ingen Fredrik Reinfeldt, ingen Erik Ullenhag, ingen Mona Sahlin och få av dem som medverkade vid ”Hela Sverige skramlar”-galan i Globen i september förra året dvs innan innan Löfvens gränskontroller och Romsons tårar. Pengarna från den galan användes ju för att just de skulle komma hit som nu ska kastas ut.
SVT rapporterade visserligen att det var en ”stor demonstration” men om kriteriet för en stor människosamling är tusen pers på Sveriges mest centrala plats måste ju SVT framöver rapportera om stora människosamlingar varje gång Ljungskile spelar hemmamatch i Superettan, Smokie spelar på en stadsfest eller en Finlandsfärja anlöper Värtahamnen.
Men det är kanske en sak att stå i TV:s strålkastarljus inne i varma Globen för att visa vilken godhjärtad humanist man är i ett läge när löpsedlarna domineras av bilder på en död treåring och en helt annan sak att stå ute och frysa bland arga människor på ett kallt och höst-ruggigt Sergels Torg när problemen hopar sig och alltfler lägger skulden på den tidigare flyktingpolitiken? Men hur mycket till godhjärtad humanism är det om den mojnar i takt med väderleken och att problemen hopar sig?
Även om jag inte håller med dem kan jag ändå känna en viss form av sympati för det fåtal som gav sig ut i höstrusket i lördags och visade att de lite valhänt ändå står för sin sak.
För dem som pläderade för en politik vars konsekvenser visat sig bli att vi aktivt välkomnat människor att komma hit bara för att sedan kasta ut dem igen till priset av enorma kostnader och djupa revor i den svenska välfärden kan jag inte känna någon respekt. Särskilt som de beskyllde oss som kritiserade öppna-hjärtan-politiken för att vara främlingsfientliga, rasister och fan och hans moster.
Många vänder sig mot de demonstrerande afghanerna men det är fel. Om ett rikt land med statsministern i spetsen förklarar att inga tak finns och att alla är välkomna – vem skulle inte ta chansen? Och sedan bli upprörd när allt visade sig vara griller, luftslott och nonsens från oseriösa godhetsposörer utan substans och täckning för alla vackra ord.
För vad de sagt är egentligen ”Solidaritet och människokärlek? Visst, så länge vädret är bra, om jag får vara med i TV och jag personligen slipper ta några konsekvenser om det går åt skogen”.
Finns bara ett ord. Det börjar på hy och slutar på ri. Avvisningar är nödvändiga men vi hade inte behövt hamna i det här läget om kloka människor fått bestämma. Sådana som flera av mina FB-vänner till exempel.
SKOTT FRÅN HÖFTEN 