Krisdrabbade Helsingborgs Dagblads chefredaktör bor precis som jag i Rydebäck. Han verkar, precis som jag och min familj, trivas bra av ungefär samma anledningar, även om jag nog tycker hans Solsidan-doftande skryt om vår gemensamma boendeort känns lite överdrivet.
Men sedan skiljer sig våra åsikter åt en del.
Han väntar ivrigt på att ”världen på allvar ska komma till Rydebäck”. Med det verkar han främst avse flyktingströmmar. Det kanske jag också skulle gjort om vi hade haft en, i närheten av fungerande, integrations- och invandringspolitik. Inte en som leder till den typen av problem som HD själva ofta rapporterat om från närbelägna Landskrona, Malmö och Helsingborg, inte sällan i bostadsområden dit ”världen kommit” i betydligt högre grad än till Rydebäck. Bilbränder, stenkastning, kaos på skolor, segregation, utanförskap, kriminalitet o.s.v. Jag ser ingen uppenbar anledning till att Rydebäck skulle lyckas hantera stora flyktingströmmar mer framgångsrikt. Det finns lika lite jobb, lika få tomma bostäder och lika få automatiskt meningsfulla framtidsperspektiv här (åtminstone om man inte ser nybyggda villor och bostadsrätter i mångmiljonklassen som naturliga flyktingboenden).
Jag har bott i Rydebäck mer än dubbelt så länge som chefredaktören och fått massor av nya grannar som flyttat hit från både Helsingborg, Malmö och Landskrona. Gemensamt för dem är påfallande ofta att de inte verkat uppskatta att världen kommit till deras städer i den skepnad som den uppträder till följd av den havererade svenska invandringspolitiken. Ingen av dem skulle jag beteckna som främlingsfientlig – däremot fientlig mot oansvarig, inkompetent och misslyckad svensk integrations- och invandringspolitik. Och måna om en trygg och bra uppväxt för sina barn alternativt en trygg och bra ålderdom för sig själva.
Och även om chefredaktören inte verkar ha noterat det så har världen redan kommit till Rydebäck. Har flera vänner här med utländsk bakgrund (bl.a från forna Jugoslavien) som är välintegrerade och genom flit, hårt arbete och sparande köpt sina bostäder här själva. De är kanske för välintegrerade för att uppfylla chefredaktörens spänningskriterier, vad vet jag?
Ärligt talat förstår jag inte att den här fascinationen för spänning och heterogenitet är så stark att man nödvändigt vill implementera samma misslyckade politik överallt trots att nedslående och deprimerande resultat finns att studera bara en kvarts bilresa bort.
Nåväl, chefredaktören har i alla fall lyckats i så måtto att hans krönika blivit en veritabel sommarsnackis i grannskapet. Tycker ni jag verkar kritisk så skulle ni höra en del av mina grannar….
SKOTT FRÅN HÖFTEN 